Kära Magdalena Ribbing

1 08 2010

Kära Magdalena – jag skriver till dig eftersom jag inte vet var annars jag ska vända mig. Häromdagen var jag med om så obehagliga saker och jag vill – nej, måste! – få veta hur jag hade kunnat handla annorlunda.

Det hela började på Mariatorget. Jag, min flickvän och några vänner stod i godan ro och tittade på folkfesten som är Prideparaden. Jag och min flickvän lever visserligen i en heteronormativ relation (dock i synd, enligt vissas syn på saken) men tycker ändå att det är lite trevligt att se all den stolthet och glädje som manifesteras av, till vardags marginaliserade grupper, en gång om året. Vi anser oss vara ganska fördomsfria, inom vissa gränser naturligtvis. Dessutom tycker min flickvän om att titta på mansrumpor, och det unnar jag henne så gärna. Själv har jag ju bara en.

Men fy! Vår upplevelse skulle komma att bli solkad, fördärvad rentav, av ett par som inte alls visade någon respekt för vår trevnad. Halv- ja, nästan helnakna – i övrigt läderklädda, stannade ett par framför oss. De var, om jag förstått saken rätt, härskare och slav. Ja, det har man ju hört om, hur de ”håller på” på ljusskygga klubbar. Inte så trevligt tycker jag och min flickvän, men man måste ju ändå respektera även deras rätt att få gå med i paraden!! Men – och här blev vi alldeles chockade båda två – vad händer då? Jo, den s k ”mästaren” börjar SLÅ på sin slav! Ja, han böjer henne framåt, lyfter upp hennes läderkjol och börjar helt öppet att SMISKA henne på skinkhalvorna med bara handen!!!!

Magdalena, är det verkligen OK att tvinga på vanliga, rättrådiga medborgare finnig stjärt mitt ute på stan, mitt på blanka eftermiddagen??? Jag tycker inte det!!! Sienna, som stod alldeles bakom oss, började gråta, och själv sökte jag förtvivlat efter ett sätt att få stopp på obehagligheterna. Kameran! slog det mig då. Om jag plockar fram min kamera och riktar den mot dem så borde de hemska människorna bli generade och gå. Lyckligtvis behövde jag aldrig ta till den, då tåget återigen börjat röra på sig, och förskonat oss från vidare kvinnovåld och rumpvisning.

Men det hela var väldigt obehagligt och jag och min flickvän kommer nu att ta en lång funderare på om det är värt risken att någonsin titta på Prideparaden igen. Jag darrar fortfarande av harm när jag skriver detta!

Efteråt satte vi oss på en uteservering för att trösta varandra och försöka lägga den hemska händelsen bakom oss. Det var, till en början, väldigt trevligt. Maten var god, servitrisen väldigt trevlig (och påklädd!) och vi drack öl för att lugna nerverna. Vi pratade om annat och hade nästan glömt bort det ouppfostrade paret helt. Då, Magdalena, skulle det visa sig att våra prövningar ännu inte var över! Några bord bort från oss satt nämligen ett par yngre män och talade väldigt högljutt på ett slaviskt språk. Ryska trodde min flickvän, men själv tror jag att det var serbokroatiska.

Man kan ju inte kräva att alla i ens omgivning håller sig till en normal samtalston så vi gjorde inget åt saken, men när jag sedan upptäckte att den ena mannen bar en t-tröja som förkunnade att han minsann var en s k ”skinhead” sjönk stämningen vid vårt bord ånyo. Han hade förvisso lite hår på huvudet, även om det var kort, men den andre mannen var renrakad. Säkert en skinhead han också! Efter en stund försvann den första mannen och vi andades ut och hoppades att den andre snart skulle följa efter. Men det gjorde han inte! I stället satt han kvar, kedjerökandes, och talade i sin mobiltelefon. Vi försökte att ignorera honom, men det var svårt då han med jämna mellanrum brast ut i ett väldigt tillgjort och obehagligt gapskratt. Han pratar nog med sin boss!, trodde flickvännen. Jag rös.

Och det var då som det HEMSKA hände igen. Mitt i huvudrätten brakade det till. Ja, jag ville ju inte tro på det först, inte skulle väl…? men då blickarna runtom vårt bord möttes insåg ju även jag det oerhörda – mannen satt verkligen där och släppte en brakskit.

Magdalena, vad kunde vi ha gjort?!? Mannen såg alldeles för farlig ut för att vi skulle våga åthuta honom – även om det bara hade gjort honom gott. Visst hade vi kunnat prata med personalen och be dem upplysa mannen om det olämpliga i att släppa väder mitt bland folk, men sannolikt skulle han förstå att det var vi som sa till. Det enda som återstod för oss var att avsluta vår måltid under förlägen tystnad.

Nej, Magdalena, det var ett skakat par som begav sig hemåt på kvällen efter en synnerligen obehaglig lördag på stan. Efter en dag med öppet kvinnovåld och, och… OFFENTLIGT PRUTTANDE!!1 Ska det verkligen få gå till så här, jag bara undrar?!?

/Mvh Äcklad i Söderort


Åtgärder

Information

4 responses

1 08 2010
sienna

Jag har bokat in en akut psykologtid imorgon för att bearbeta åsynen av misshandlad finnig skinka mitt på blanka eftermiddagen. Jag är tacksam över att jag inte var med och upplevde den brakskitande skinskallen. Jag vet inte om mitt sköra psyke hade överlevt det.

1 08 2010
Ron Obvious

Vi lider med dig. Du kanske kan skicka läkarräkningen till smiskarklubben?

2 08 2010
Bo

Usch och fy vilken homofob du är!
Jag gick hela paraden i mina plymförsedda
tofflor med hög klack och därmed ett par
minimala tangatrosor.
Och jag säger dig att mina 178 kg har aldrig
synts mer än denna dag.
Att då som du bli upprörd över lite smisk,
det är verkligen homofobiskt!
Själv ropade folk ”fläskfia” efter mig men
det gladde mig bara…

2 08 2010
Ron Obvious

Det är bra – en sådan glädjens och kärlekens dag tycker jag att man ska visa sig i sina finaste kläder. Jag är rädd att jag missade dig, men inte skulle väl du trycka upp din skära rumpskåra i ansiktet på förbipasserande?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: