The demise of the western football civilization?

19 06 2010

Jag hör inte till dem som tycker att fotboll måste vara vacker och underhållande för att vara njutbar och spännande (jag är Evertonfan, för bövelen), ej heller hör jag till dem som blir förvånad och/eller skogstokig när Three Lions misslyckas. Men gårdagens engelska insats var baske mig anmärkningsvärt usel. Spelare som till vardags är omhuldade stjärnor i världens bästa liga, under en erkänt skicklig manager, borde kunna slå eller ta emot en passning eller åtminstone springa och kämpa lite. Det var ändå Algeriet de mötte, ett Algeriet som inte ens var särskilt bra.

Å andra sidan hann jag under matchen spela ett toppmöte i Championship med mitt Carlisle (Ja, Odd down blev för litet för mig) i FM, läsa ett kapitel i Erik Nivas Liven längs linjen, samt räkna ut att jag bara sett omkring 30 % av de 1001 filmer man, enligt boken med samma namn, måste se innan man dör. Så helt bortkastat var det inte.

Jag är nog inte helt ute och cyklar om jag väljer att återanknyta till gårdagens resonemang om allmänna förväntningar. Nu höjs det röster som säger att det orimliga trycket från brittisk media har knäckt det engelska landslaget, och fan vet om de inte har rätt. Det var inga stolta krigare på planen i går kväll, det var snarare fega lyxlirare som inte vågade misslyckas, som inte ville bli syndabock. Det ser, kort sagt, mörkt ut för di engelske.

…för nu väntar Slovenien. Inför mästerskapet läste jag ett uttalande från en slovensk spelare som på fullt allvar påstod att hans lag kom till VM i första hand för att spela en så underhållande fotboll som möjligt och att resultatet fick komma i andra hand. Naturligtvis drog jag på munnen när jag läste det, men jag flinar inte längre. Det här slovenska laget är både välorganiserat, bra och roligt att se. Och dessutom är Slovenien, om man orkar titta efter, ett lag som det är dumt att underskatta. Efter att ha sett och lärt i ett par kval har man radat upp fina resultat – tre raka andraplatser (vilket gav två slutspel) och man var med i racet in mot slutet även 2006. Bortsett från det usla kvalet till EM 2008, till följd av en generationsväxling, så har man alltid gjort bra resultat. Och efter att ha sett dem mot USA i går är jag nästan beredd att förlåta dem för deras löjligt turliga play-off-segrar mot Ukraina och Ryssland. Så darra England.

Kapten Kek (inte Kuk, snuskon) har så ledsna ögon att man bara vill att det ska gå bra för hans slovener.

I dag ska det bli intressant att se hur Kameroun har hämtat sig efter premiären, i vilken man var nästan lika usla som England i går. Det laget var ett som såg ut att ha kommit direkt från en lagfest som urartat i fruktansvärt dålig stämning, glåpord och allmän okamratskap. vilket även en del märkliga laguttagningar tydde på. Och är Ghana så bra, och Australien så usla, som premiäromgången antydde? Kan Japan äntligen leva upp till den potential som de så länge givit intryck av att ha? Än så länge är det här ett trevligt VM.

Samtidigt hör jag hur min kära sambo och Sexet planerar med rosa bubbel och bakelser och snofsiga klänningar som uppladdning inför Det Kungliga Bröllopet. Have mercy!

Advertisements

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: