A place to call home?

13 06 2010

Fyra månader senare än utlovat slog äntligen O’Leary’s upp portarna i Liljeholmen. Vi var där såklart. Det är tänkt att bli vårt nya stamställe, och att döma av premiärbesöket tänker vi inte om. Även om det fanns en del premiärnerver. Tydligen kom personalen direkt från en internutbildning klockan halv fyra, redo att på nybörjarvis ta itu med anstormningen. Vi fick vänta länge på våra öl, men vi var glada ändå eftersom vi lyckades snacka oss till ett bord på övervåningen (som var den enda där det serverades mat premiärkvällen) i sista stund, trots att det skulle vara utsålt. Jag är dessutom rätt säker på att jag köpte den första ölen nånsin i övervåningens bar. (En stor Staro. God.)

För maten var god och det gick inte att vända sig någonstans utan att ha en rejäl tv i blickfånget. Ovanför urinoaren satt det dubbla skärmar för säkerhets skull. Den som följer Fotbolls-VM kan säkert föreställa sig ett ljudrelaterat problem i och med detta. Och, jo – det var förvisso en sällsam känsla att vara helt omgiven av vuvuzela-surr. Så här ska man tydligen kunna få bukt med det. Dessutom var det lite störande att brandlarmet gick igen så att alla måste släntra ut. Att matchen precis tagit slut var ett plus, att vi redan hunnit betala ett minus. Vi såg inte till Jeppen, servitören från Gamla stans franchise som vi tänkt para ihop med Sexet.

Nere i Sydafrika imponerade Sydkorea mest, och de får nog ses som favoriter till andraplatsen i gruppen nu, före Nigeria. Å andra sidan har inte Grekland i VM att göra, något som jag höll tyst om när vår granne riggade sin stora grekiska flagga över balkongen vid lunchtid. Nigeria-Argentina var en märklig historia som lika gärna hade kunnat sluta med en bergsäker tvåa som oavgjort. Argentina led av svåra försvarsorganisatoriska defekter (inte för inte föreställer jag mig att Maradonas taktikupplägg består av en klapp i rumpan och ett Nu kör vi, gubbar!), medan Nigerianerna var okamrater med bollen – uppochnedvända världen. Och den gode Capello – argast hittills i VM har kommit utifrån, helt utan bördan av engelska VM-traditioner. Något som säkert är bra i de flesta fall, men mindre bra när han mot allt sunt förnuft väljer att kasta in en ny målvakt i sin hittills viktigaste match. Så fick pressen sin syndabock (och notera hur absolut ingen engelsman hade någon lust att trösta Green efter tavlan).

"Att göra en Green", snart i en vokabulär nära dig.

I kväll blir det mest spännande Miroslav Kloses målform.


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: