Mitt decennium 4

4 01 2010

I vilket vi lär oss att den tekniska utvecklingen är snabbare än man tror, men att man fortfarande måste svettas för att ha råd att äta.

2003: Jo, nu ska ni få höra, detta var året då jag odlade mitt allra första helskägg. I skydd av i det närmaste total avskiljdhet från samhället, under ett tidigare omtalat svartarbete, odlade jag ett vildvuxet exemplar som jag sedan skulpterade fängelse-style och närapå fick en vuxen man att skratta sig till döds. Faktum är att jag förevigade det i sin slutgiltiga form, men hann aldrig framkalla det innan kameran slutade fungera (för, förstår ni, på den här tiden hade inte var man en mobiltelefon med megapixlig kamera till hands hela tiden. Faktum är att min allra första mobiltelefon, en klassisk blå Nokia, förmoligen inte varit i min ägo mer än nåt år vid denna tidpunkt) så ni kan bara drömma om att få se det.

Under hösten var skägget borta. I stället odlade jag en kort himlastormande kärlekshistoria, med alla klyschor, på distans med en liten flicka från Värmland, men som lycklig sambo passar det sig inte att jag delger några detaljer. Och sent på hösten gick jag också på min allra första forumfest, alltså en tillställning med bara folk som lärt känna varandra på internet.

Jobb: Ett par plågsamma månader som cykelreparatör på kommunen, Intervjuare för marknadsföringsfirma (ja, just en sån som trakasserar dig i köpcentrum – hata mig inte, snälla, och… tja, låt oss kalla det ”träarbetare”.
Minnesvärda händelser: Kommer in på journalisthögskolan i Göteborg, UNMOVICs vapenrapport (konsultera eder historiebok) fängslade världen, jag fyller 30, Den Gula Maskinen tar sig an Örebro SK i en tävlingsmatch och gör tre mål, skägget!
På tv: Arrested Development
Lyssnar på: Rocky Dennis, Doktor Kosmos

Skrivet 2003: Min kollega Inge är sällan tyst. Efter att Inge har sagt något bryter han ofta ut i ett nervöst fnitter, som om det Inge just sagt, det var minsann nåt som inte alls var i avsaknad av poänger eller föralldel komik. Att demonstrera ointresse uppmuntrar Inge att tala ännu mer. All den tystnad som uppstår då ingen talar får inte gå till spillo. Samtalsämnena fluktuerar sålunda mellan Buickar och rockabillymusik och hela vägen tillbaka till Buickar igen. Då och då kommer Inge ur spår och fördjupar sig i krönikor om förbluffande intressanta saker, som alla de där som svettades så inihelvete. Säkrast att noggrannt gå igenom de där som svettades så inihelvete, en och en i tur och ordning, tycker Inge då. Det mesta Inge pratar om är så inihelvete på något sätt.

Min andre kollega Jerry pratar inte lika mycket, men har å andra sidan en nervös ryckning av imponerande grad. Detta får till följd att man måste vidta vissa försiktighetsåtgärder i sitt umgänge med Jerry. Man tittar ogärna rakt mot Jerry. Man gör istället bäst i att titta lite vid sidan om, vilket underlättar att undvika att själv rycka till när hela Jerrys överkropp och vänstra kroppshalva gör våldsamma utfall mot en. Jerry har till följd av sina kroppsliga jordskalv stora sår och hack över större delen av armarna.

Tidstypisk bild: Nej! Kameran pajade, sa jag ju.


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: