Mitt decennium 3

2 01 2010

2002
Om 2001 sög så var det efterföljande året upp och ner. Under årets första månader tvingades jag arbeta mer eller mindre ideellt för kommunen – ”praktikplats” tror jag att de kallade det – som nån sorts träarbetare. Det innebar att jag var tvungen att gå upp ohemult tidigt på morgnarna för att bygga ihop och hyvla rastplatsmöbler i stabilaste ek (och hoppas undvika de neurologiska skadorna i händerna som nästan alla som sysslat med det länge fått) samt sätta upp gärdesgårdar åt burgna villaägare (vilket faktiskt var roligare än det låter, eftersom många hemmafruar bjöd på ymnigt fika). Jag reser fortfarande runt landet för diverse jobbintervjuer inom IT-branschen, men på det hela taget är tillvaron så själadödande att jag fattar beslutet att söka in till journalisthögskolan.

Till sommaren lyckades jag trassla mig in på den riktiga arbetsmarknaden och blev – via ett av de mindre ondskefulla bemanningsföretagen – truckförare på ett Ericsson-lager. Det visar sig snart att jobbet är av typen tio små negerpojkar (kanske för att de åtta arbetstimmarna vi ska göra varje dag på sin höjd är fem, med alla raster, ombyten, systemfel, lunch- och fikapauser borträknade), och till sist är vi bara fyra trogna själar kvar. Assyriern vars namn jag inte längre minns, Rafael från det ena Kongo, som har en flickvän i varje stad (ty hans stam tillåter fyra fruar), samt Stefan, vars glasögon är så tjocka att de får Romeo Olssons flaskbottnar att verka slimma. Plötsligt har jag röd att gå på krogen igen och passar dessutom på att köpa en röd Fiat Uno av 1986 års modell.

På hösten får inte ens vi vara kvar och jag söker mig till *flämt* datorteket, där jag bara blir kvar i ett par veckor innan jag hamnar på ett ondskefullare bemanningsföretag (som bland annat håller inne min lön en dag för att jag inte kunde svara i telefon omedelbart eftersom jag satt och sket), som skickar mig att postsortera i en iskall lagerlokal mellan klockan 19 och 03.30. Jag får sparken dagen före  julafton.

Minnesvärda händelser: Fotbolls-VM i Asien, annars typ ingenting.
På tv: Oz, Tusenbröder.
Lyssnar på: Nick Drake, Turbonegro, System of A Down.

Skrivet 2002: Jag är alltjämt kvar på snickeriet, något jag ser som något av ett misslyckande. Jobbet som sådant är väl inte så hemskt, även om det har hänt att jag tagit till det gamla beprövade gå-omkring-med-en-planka-för-att-se-upptagen-ut-knepet. Förra veckan började det en ny flicka, och vi spenderade hela torsdagen med att måla gjutjärnsurnor tillsammans. Det visade sig att denna späda, och på ytan blyga, nittonåring till vardags (eller helg snarare) är sångerska i det karlstadbaserade reggaebandet Eisaa Peitää. Jag fann mig mycket intresserad av att veta allt om denna flicka, trots att jag i vanliga fall sällan intresserar mig djupare för lösa kontakter såsom arbetskamrater kan vara (om man inte planerar att stanna kvar länge), och detta fann jag mycket uppfriskande. Tilläggas skall väl att jag inte på något sätt känt mig fysiskt attraherad av henne. På senare tid har jag funnit mig själv drabbad en sorts personlig konfomitet – jag har fastnat i rutinens fälla. Den ena dagen har blivit den andra alltför lik för att det skall kännas riktigt bra, och den dylika ”personlighetsförändringen” mötte jag således med visst nöje. Flickan i fråga berättade att hon spenderat 4 månader förra året i Jamaica tillsammans med sin syster, och där funnit en veritabel skatt av sällsynt ömusik. Att reggaen är så mycket mer än Bobban, The Wailers och The Upsetter lärde jag mig av en gammal FEK-kursare, vars reggaesamling sannerligen inte gick av för hackor – han hade fler reggaeskivor än jag visste fanns (och kämpade förgäves med att odla egna dreadlocks). Som en hyllning till detta faktum lyssnar jag nu på Ganja Smuggling med Eek-A-Mouse.

Igår förde gärdsgårdsturnén mig till Mosås. Temperaturen närmade sig 20 grader då jag såg årets första nyckelpiga, och förbi gick en shortsklädd villaägare. Nittonåringen och jag diskuterade framtiden då det plötsligt slog mig, som en våt fisk i ansiktet, att jag borde skicka en ansökan till journalisthögskolan!
Tidstypisk bild:

Björnstugan, halv 2. Eller nåt.


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: