Mitt decennium 2

31 12 2009

Efter ett relativt trevligt 90-tal började 00-talet med internet-revolution, Napster och 9-11, som alla hade del i att totalitarism blev på modet igen och solidaritet blev ett väldigt fult ord.

2001
Det visade sig snabbt att  den ljuva framtiden för IT-folket bara var hittepå, och efter mindre än ett år med extravaganta firmafester, flipperspel på kontoret och ölindränkta jobbfredagar var jag utan jobb igen. Och med alldeles för lite praktisk erfarenhet (och talang och intresse, om vi ska vara ärliga) för att hitta ett nytt. 2001 var en lång rad jobbintervjuer som inte ledde till något. (Allt ifrån SCB-intervjun där jag satt i en ring omgiven av 6-8 platschefer och ombads rita flödesscheman på whiteboardtavlan, till det hippa nystartade företaget som enbart tycktes vara intresserade av mitt civilstånd.) I stället svartjobbade jag med att göra webbsidor till lösa bekanta, och ägnade kvällarna åt att finslipa min antiamerikanska retorik på diverse diskussionsforum – för jag skaffade mig äntligen en dator och internetuppkoppling, modem såklart – which was the style at the time.
Jobb: Andra halvan av året: inget alls.
Minnesvärda händelser: 9-11. Jag blev med internet och började tack vare dokusåporna Baren och Robinson hänga på det internetforum där jag träffade min sambo och som jag fortfarande frekventerar.
På tv: Six Feet Under och The Office.
Lyssnade på: Winnerbäck, Skyclad, Tenacious D och IFA Wartburg.

Skrivet 2001: Brukar du läsa DN? I förra veckans ekonomidel hände det sig så att en seriös artikel om IT-företag på börsen avslutades med ordet ”bajs”. Varken mer eller mindre, ingen punkt, ingen förklaring, utan kort och gott ”bajs”. Var det för att ge luft åt artikelförfattarens leda över att behöva författa långa ekonomiartiklar, var det för att ge uttryck över sin åsikt om artikelns innehåll, var det ett test för att se ifall någon verkligen läser DNs ekonomisidor? Senare fick jag reda på förklaringen, det var artikelförfattarens kollega som skämtat till det. Denne hade gått in i författarens dator och helt sonika skrivit dit ordet ”bajs”, i förhoppningen över att kollegan skulle få ta emot skäll och hån från korrekturavdelningen. Nu bar det sig inte bättre än att det lilla ordet av någon anledning följde med till tryckning och således kunde beskådas i tidningen. Vid lunchtid dagen efter var tidningens redaktör fortfarande ovetande om att den seriösa morgontidningen levererats till det svenska folket med ordet bajs på ekonomisidorna. Sensmoral: om inte utgivarna själva orkar läsa tidningens artiklar, varför skulle då läsarna göra det? Var inte detta en söt historia?

Tidstypisk bild:

Fina Gula Maskinen-tröjan


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: