Prick my arm/Injection fed/It’s poison/I’m no fool

10 12 2009

Jag är stungen. I går var det dags för grisesprutan. En läkare tog plats i ett konferensrum med sina kanyler och föga överraskade föll jag in i ledet, trots allt. Hon flinade lakoniskt åt mina misstankar om att en spruta vaccin skulle lura min kropp och fucka upp min fina influensafria svit, medan jag undrade varför det satt en godmodigt leende farbror i ett hörn och tittade på.

Resultatet, det måste man ändå säga, var en besvikelse. Jag hade hoppats på en mindre epidemi av svimningsanfall och fontänkräks framåt kvällen (ty senaste gången det influensavaccinerades på jobbet sjukskrev sig flera stycken i flera veckor – något av ett bakslag med tanke på den planerade effekten kan man tycka). Först framåt kvällen började det kännas som om en fet man pucklat på min arm, men annars intet. Så mycket hubbub för intet alltså. Typiskt.

Och den leende farbrorn, vem var han egentligen?


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: