Blandband – the end

30 11 2009

Få svenska skivor har så högt andrahandsvärde som det schackrutiga eposet Rasta Hunden (av och med Rasta Hunden) från 1980. Stöter du på en ägare av skivan i fråga är risken stor att han kommer att upplysa dig om att den inte är till salu. Till något pris. Och det är ju ganska anmärkningsvärt med tanke på att bandet i fråga är nästan helt okänt, och aldrig gjorde något mer efteråt.

Och obskuriteten har förstås en social dimension. Likt sättet på vilket män med svulstiga mustascher alltid hälsar på andra män med svulstiga mustascher kan förhållandet mellan två människor för alltid förändras vid ett i förbifarten frammumlat ”Jag har så många frågor, jag behöver mera droger, jag letar pengar desperat, letar pengar desperat.” För risken är ganska stor att de båda en gång i sina tonår legat nånstans och ölstinna vrölat hela texten till Mina polare.

Därför tror jag inte heller att det var en slump den där gången när jag satt på den jättehäftiga webbreklambyrån och avnjöt Metallgurans sista suck, att kollegan som smög upp bakom ryggen på mig och undrade vad det var för ett förjävla bra band jag lyssnade på senare samma sommar gifte sig med flickan som var den ursprungliga källan till min gamla Rasta Hunden-kassett.

Blandbandet – erkänn att ni aldrig trodde att det skulle bli färdigt – avslutas med skapunk från Sundsvall, framförd av fyra sundsvallska snorungar.

Här är hela bandet:
Sida A:

Det är vackert, det är det.
UPPDATERING: Nu finns det även en Spotify-spellista, så gott det nu gick, att förgripa sig på. För här är vi phett contemporary.

Åtgärder

Information

4 responses

30 11 2009
Cam

Rasta Hunden är bara BÄST så är det! Jag är mycket glad att du hyllar just dem.
Rasta är mina tonår, de fanns i min bekantskapskrets, hemma på min gata i stan, vi avgudade dem då men kunde nog aldrig tro de skulle uppnå denna kultstatus.
Jag äger fö två ex av skivan. En vinyl från originalpressningen och en CD som jag törs använda ”tillvardags”.😉

1 12 2009
Ron Obvious

Ja, det är klart – de var kanske inte så obskyra i sina hemtrakter. När jag tänker på saken så har de Rasta-fans jag stött på genom åren uteslutande kommit från exotiska orter som Härnösand, Söderhamn och Sundsvall.

Du som har två kan skicka en tanke till Resman som blev av med sin i samband med ett bilinbrott (för att göra saken ännu värre var det inte ens hans egen bil) och sen aldrig lyckades ersätta den.

2 12 2009
Cam

Stackars honom, det vore en katastrofliknande upplevelse.😦

Dagen till ära ska jag faktiskt ta och städa till Rasta Hunden.

2 04 2011
Blandband – the return? « En ond plats

[…] Medelklassman – i ett ögonblick av utstuderad ondska – postade, och utlovade genomförande av, en musikalisk bloggutmaning. Them’s fighting words! utbrast jag, med tanke på att a) jag nyss slitit mig igenom bokutmaningen och b) inte kan motstå dylika utmaningar, samt älskar att skriva utdragna irrelevanta textsjok om musik, nostalgi och fotboll. Nå, jag har inte bestämt hur jag gör med den här än, det känns som om jag redan betade av de flesta punkterna i samband med världens mest utdragna blandband. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: