Fyra böcker om fotboll du måste läsa (även om du inte gillar fotboll) – Del 2

4 08 2009

Ah, urgammal fotbollshistoria – hvem älska icke slikt? Sepiafärgade anekdoter om spontana utbrott av bollspel på kohagar och soptippar, brinnande eldsjälar med stort kontaktnät och dyra tågvanor, intern osämja som leder till bildandet av nya, klassiska, fotbollsklubbar och en och annan fantastiskt spektakulär polisong. Och kommentarer av detta slag, inte att förglömma:

If one wants to give expression to feelings of disdain, one kicks the thing which he hates. We kick a vicious dog, and it is because this dog-kick lays such a huge role in football that I loathe the game, also beacuse of the pitiful, crouching stance in which the players chase the ball.” (Otto Jäger, lärare, 1895)
”We permit ourselves to regard this anal English sport as not just nasty but absurd, ugly and perverted.” (Karl Planck, gymnast och lärare, 1898)

Men om det handlar om tysk fotboll? Kraftfull, effektiv, trist… rentav ond. Kan det verkligen vara nåt? Det kan det så klart. Just för att varje sund människa i grunden ogillar tysk fotboll gör den bara intressantare att förkovra sig i. (Även om jag faktiskt en gång stötte på en svensk tyskfan, en händelse som var så osannolik att min hjärna nästan kortslöts.) Anledningen till tyskhatet kan man förstås diskutera, men min teori är att det helt enkelt beror på att de är arslen. Är det inte Schumachers legendariska rövtackling, som närapå förlamade en elegant fransos, så är det Beckenbauers blottade rektum mot sin publik, eller kanske den rektumlika personligheten hos senare hjältar som Effenberg, Kahn och Lehmann (det torde förresten gå att leda i bevis att alla tyska stormålvakter fötts upp på en diet av grus, taggtråd och glåpord och att detta ligger bakom deras seriemördarkarisma.)

Men framför allt vill jag hävda att man för att förstå hur man når framgång i fotboll bör förstå tysk fotboll (och då menar jag på lite högre nivå än Gary LinekersFootball is a game played by 22 players. And in the end Germany wins.”), för ingen annan nation har nått så stor framgång i förhållande till sin spelarkvalitet… eller, tja, ingen annan nation har nått så stor framgång över huvud taget. Och för att förstå tysk fotboll måste man ovillkorligen börja en regnig sommardag i Bern 1954.

2. Rahn schiesst… Tor! Tor! Tor! Tor!… Tor für Deutschland! Drei zu zwei führt Deutschland. Halten Sie mich für verrückt, halten Sie mich für übergeschnappt!

Alla tyskar känner till Herbert Zimmermanns legendariska vrål, och det är ingalunda en överdrift att påstå att den mirakulösa segern i fotbolls-VM 1954, då ett gäng amatörer utan så mycket som en egen liga chockade de mäktiga ungrarna, inte bara formade den tyska fotbollen som vi känner den utan även bidrog till att lyfta upp en plågad och sargad nation till den välmående demokrati den är i dag. Och ändå finns det de som säger att fotboll är oviktigt.

Vi läser Tor! av Ulrich Hesse-Lichtenberger. Om historien om miraklet i Castel di Sangro är en varm berättelse om vänskap och kärlek i dagboksform, om ett enda passionerat år som betydde allt för de inblandade, så är historien om miraklet i Bern (förstås) präglad av tysk effektivitet då den går till grunden med precis allt som är värt att veta om den tyska fotbollens historia.

För den som gillar att frossa i gamla fräcka östtyska klubbnamn finns en ljuvligt nördig genomgång av tyska klubbnamns bakgrund och historia (inklusive de suspekta årtalen – hur har till exempel SSV Ulm 1846 mage att kalla sig så när Sheffield FC, grundad 1857, anses vara världens äldsta fotbollsklubb?) Vi får dessutom veta varför folk runt hela Tyskland samlades på lördagarna för att försöka spöa på allt som hade med Bayern München att göra (trots att många av dem extraknäckte som VM-hjältar) redan på 70-talet, och hur det egentligen var att spela fotboll med Stasi bakom ryggen. Och en massa andra sköna saker.

Och är det så att du faktiskt skiter i fotboll men blir lite vild i blicken när det vankas europeisk 1900-talshistoria så är den här boken för dig också. I del 3 drar vi till Spanien.


Åtgärder

Information

3 responses

4 08 2009
30+

Skriver du för Offside, eller vill du?

4 08 2009
30+

För övrigt kan jag inte skälla ut din sambo i hennes blogg när hon använder glosan småb**a. Vadå Windows-ID?

5 08 2009
ron0bvious

Alla vill skriva för Offside. En gång. Min norske bekant, som faktiskt lyckades få in ett 22-sidorsreportage, lät meddela att 22 också var antalet gånger redaktionen krävde revidering av texten. Och, om jag förstod saken rätt, så var även ersättningen i närheten av 22 kronor.

Windows Live-ID är väl typ samma som ditt MSN eller Hotmail-login. Fast rykten hävdar att hon letar efter en stabilare blogghost as we speak, så håll ut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: