Fyra böcker om fotboll du måste läsa (även om du inte gillar fotboll) – Del 1

3 08 2009

Nu gör ni så här: Nästa gång en tveksam individ kommer upp till dig och säger att det finns många (alternativt inga) bra böcker om fopboll, så blänger du patrasket hårt i ögonen och säger Nej! NEJ! Det finns fyra, exakt fyra, bra böcker om fopboll. För dramatisk effekt går det också bra att hytta lite med höger pekfinger.

I min stora välvillighet kommer jag nu starta en serie som ska göra det fullständigt klart vilka fyra böcker om fotboll som med fog har rätt att spotta på andra böcker om fotboll. Fyra böcker som varje sunt litterär människa kan bära med sig i livet med glädje, oavsett om hon dyrkar eller föraktar sporten i fråga. Ingen av dem behandlar engelsk fotboll, trots att den faktiskt är överlägsen på alla punkter, men två av författarna i fråga har ett engelskt pass att vifta med. Två av författarna är – eller var åtminstone i sin skrivande stund – noviser på sporten, men ingen av de fyra var hardcore nere med association football. Vilket jag tror är en stor del i förklaringen varför de lyckades så bra.

Är ni beredda nu då, för här kommer nummer 1.

1. La stagione e longa e dura*

Joe McGinnis från New York var 51 år gammal när fotbolls-VM invaderade USA. Som amerikan, och dessutom författare, brydde han sig föga om den där konstiga europeiska sporten där man inte ens använde händerna. Men VM väcker, förutsägbart nog, en nyfunnen kärlek, och av anledningar vi inte behöver gå in på bestämmer han sig för att resa till Abruzzo, en avlägsen region på den italienska östkusten för att spendera ett år med att leva drömmen. Han ska följa Castel di Sangros historiska första säsong i italienska Serie B så nära det bara är möjligt.

Vår första fotbollsbok handlar alltså om den italienska fotbollen. Trogna läsare vet säkerligen redan hur jag känner för italiensk fotboll, och nu rör vi oss dessutom i Serie B, i de lägre delarna av Serie B – där man kan hitta ett överflöd av allt som är dåligt med italiensk fotboll – furbo, korruption, catenaccio, ospelbara planer och gammalt hederligt fulspel (i alla bemärkelser) – men inget av det som faktiskt är bra. Våra hjältar, ska det snart visa sig, är dessutom synnerligen illa förberedda på spel på denna relativt medelmåttiga nivå, eftersom de – för att tala klarspråk – är ena riktiga sopor.

Bakgrunden är denna: Castel di Sangro är en liten bergig håla med knappt 5 000 invånare (tänk Sveg) och Castel di Sangro Calcio är ett litet soplag som spenderat hela sin historia i den lägre delen av den italienska seriepyramiden, i ligor som inte ens Erik Niva har hört talas om. Men så händer något. En mystisk affärsman med mer än ett drag av mafioso – Signore Rezza – beslutar sig för att det kanske vore bra för affärerna att äga ett fotbollslag och den lilla kvartersklubben börjar sakta men säkert – och mot allt förnuft – klättra uppåt i seriesystemet. Trots att de fortfarande är skräp. Klimax nås en sommarkväll i Foggia, då laget vinner sin avgörande kvalmatch till Serie B. På straffar, naturligtvis. Det är detta som fått ge boken sin titel: The Miracle of Castel di Sangro.

Ja, jo, jag inser att det låter fotbollsnördigt i överkant, men det kan jag garantera att det inte är. Eftersom författaren själv är relativt ny fantast förklarar han inledningsvis de grundläggande förkunskaper man kan tänkas behöva, synnerligen pedagogiskt, så att även en fotbollsanalfabet kan hänga med. (Och mot slutet ger han tjockskallen till tränare avancerade taktiska råd, men det är en annan historia.) För detta är i första hand en historia om livet och kärleken. Och dessutom, för den som inte förstår hur sådant går till, en krönika om en till synes mentalt frisk mans väg mot fanatism.

Man väljer den sponsor som betalar bäst

Man väljer den sponsor som betalar bäst

Att McGinnis gör sitt bästa för att skönmåla både spelet och laget – aldrig har väl ett fotbollslag innehållit så många fina spelare av så god karaktär och personlighet (trots att de spelar fotboll som halvapor) – utan att ens försöka vara subtil gör alls inget, och det blir både roligt och gripande samtidigt som man inte kan låta bli att dras med i den andlösa sportsliga spänningen i jakten på La Salvezza – räddningen, förnyat kontrakt. Och på vägen drabbas vi av såväl sorg och glädje, korruption och droger, kulturkrockar, ond bråd död, en insikt i hur låga drifter som i själva verket styr den sport som älskas så högt av så många, och minst fyra olika sätt att säga sug kuk på italienska.

Och det är en av fyra fotbollsböcker som precis alla måste läsa.

*= Säsongen är lång och hård. No shit.


Åtgärder

Information

One response

16 10 2014
aloe vera

aloe vera

Fyra böcker om fotboll du måste läsa (även om du inte gillar fotboll) – Del 1 | En ond plats

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: