Om att hamna utanför sitt element

2 08 2009

Från och med i dag rapporterar jag bara till en enda arbetsgivare, och det känns bara bra. Som kompensation för mitt kontraktsbrott har jag dubbeljobbat hela sommaren – utöver veckorna på gratistidningskonglomeratet har jag helgtjänstgjort på Kvällstidningen. Och det har inte funkat alls. Om vi bortser från misären i att sakna fritid så har den i teorin listiga kompromissen i praktiken betytt att jag har fått betalt för att sitta och löka på Kungsholmen på helgkvällarna. Inte tänker jag slita arslet av mig för att lära mig alla finesser på en arbetsplats jag snart kommer att lämna (och som jag, i ärlighetens namn, inte varit särskilt förtjust i), och inte vill väl de låta den nye snubben med tankarna någon annanstans göra de heta uppslagen och sätta de provokativa rubbarna. Men nu är det i alla fall slut. Nästa helg är min egen och helgen efter den tar jag semester – å, ljuva ord.

Vi följde Prideparaden i går. Dels för att heja på Smurvlan och dels för att det har blivit tradition. (Och kanske lite för att Missan skulle lämna över en flaska blod till en av deltagarna – fråga inte.) Planering, slog det mig, torde vara en viktig del av ens paraderande. Jag tänkte på detta mot slutet av paraden då folk – vi stod ju mot slutet av promenadrutten – började droppa av. Däribland tvenne unga flickor iklädda gröna peruker, dito hotpants och inget mer. Inget bagage, ingenting.

De tittade in en stund i en bokaffär, hängde lite lojt vid en park och styrde sen stegen mot närmaste tunnelbanestation. Och, även om jag själv inte åkte med, så föreställer jag mig att de bara bröst som kanske signalerade stolthet, kaxighet och sexuell självständighet (eller nåt, vad fan vet jag?) under själva paraden bara kändes lite pinsamma i t-banevagnen. Och att de ser till att ha med sig ett ombyte nästa år.

Eller så var det kanske planerat. Jag menar, om Nätverket Bara Bröst nu fått rätt att visa bopparna på kommunala badhus så torde väl nästa steg vara en annan plats där vissa mindre nogräknade män går runt topless. Nämligen på stan.

Sambon tyckte att de var så lika oss två att hon måste föreviga dem.

Sambon tyckte att de var så lika oss två att hon måste föreviga dem.

I kväll går jag och sambon på Cornelisdagen – jag ska äntligen få tillfälle att se Karlskronalegendaren Caj Karlsson i levande livet – och dessutom känner vi oss lite som renässansmänniskor då vi går från en dag av sympati för transvestiter till en dag till ära av en man som jagade transvestiter med kniv.


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: