… Då plötsligt insåg vi att vi var ett tidlöst fenomen

20 07 2009

Det är lunchtid på redaktionen och vi sitter ett gäng förment hippa journalister i övre 20-årsåldern-plus och försöker med anledning av ett kommande knäck desperat förstå vad det där emo egentligen är för nåt. Ja, vi säger faktiskt ”knäck”.
– Alltså kallar de sig själva emosar eller blir de sura om man kallar dem det?
– Säger man emos eller emon? Emoer? Äh, jag fattar inte. Och vilka band är emo-band?
– Hur är det förresten, måste man skära sig för att, typ, få vara med?
Jag kollade nåt emo-forum och där var det nån som undrade om man kunde begå självmord med p-piller. Då postade nån en länk till självmord.com.
– Vad tycker de för nåt då? Är de arga på nåt speciellt?
– Undrar hur gammal den äldsta emon är. Typ nitton, va?
– Ja, men vad händer sen då? Blir man goth när man är för gammal?

Och jag får plötsligt insikten att det måste ha varit ungefär så här Hem & Skola måste ha känt sig när de hade att ta ställning till den därna hårdrocken när jag var liten.

Ibland gör det ont att bli gammal.

Advertisements

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: