11 rättskaffens män

23 06 2009

I kväll (liksom i går pga lite dålig koll på spelprogrammet) är jag mer laddad än på länge inför en fopbollsmatch involverande Sverige. Det är förvisso bara en sketen gruppmatch i en ungdomsturnering mot ett ganska osexigt motstånd, men icke desto mindre känns det svenska U21-laget som en välbehövlig vind i ett blaserat fotbollssegel. Det märks inte minst på att det snackas om’et. Med entusiasm. Igen. Det var ett tag sen.

Men vad beror det då på att U21-landslaget lyckats bjuda så trevlig underhållning? Ja, inte på ledningen i alla fall. Försök lura mig om ni vill, men Tommy Söderberg, Jörgen Lennartsson och Lars Lagerbäck har exakt samma fotbollsfilosofi. Tro inget annat. De är alla en produkt av träningsoveraller från GIH, press och understöd och ett försiktigt systemtänk som i alla lägen ska byggas bakifrån. Man skulle förvisso kunna hävda att de två förstnämnda sparkar stjärt med den senare när det kommer till motivation, inspiration och ren gemyt, men det var det få som anförde som en positiv egenskap under Söderbergs sejour som A-kapten. Och inte heller jag tror att A-landslaget skulle lyckas bättre om de plockade in Markoolio eller Ingvar Oldsberg som stämningshöjande AssMan. Vad det handlar om är förstås en serie omständigheter.

Först och främst beror det förstås på att vi har fått fram en ovanligt kompetent generation. Men det svarar inte på frågan för detsamma kan sägas om alla lagen i slutspelet. Olika samhälleliga faktorer (som vi inte ska gå in på just nu) har gjort det fashionabelt just nu för klubbar att satsa på unga spelare. Följaktligen har det aldrig spelats ett U21-EM med så många meriterade spelare. Men spelplatsen är definitivt en faktor. Ska turneringen bli en succé (och dra in pengar och goodwill till förbundet för allas bästa) måste hemmalaget producera, och om det är osannolikt för laget att vinna så får de gå in för att spela vackert. En besvärande detalj är att ett svenskt misslyckande mycket väl kan diskvalificera nämnde Lennartsson från ett framtida förbundskaptensjobb, men vad jag har kunnat se rör det honom inte i den omfångsrika ryggen. Det är modigt.

Och vad mera är har man i lugn och ro kunnat pussla ihop ett offensivt spel under två år utan press och resultatkrav från tävlingsmatchande. Och det är förmodligen det som är svaret på frågan. I ett A-landslag är det fortfarande inte många av dem som har att göra. Än. Nu laddar vi!

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: