Mamma dog i dag. Eller i går kanske, vet inte

17 06 2009

Det var höst 1997 och jag hade tröttnat på all data och beslutat mig för att använda mitt utrymme för fristående kurser till att läsa litteraturvetenskap. Ett klokt drag. Få saker är så rogivande som att lyssna till hur Professor Skalin penetrerar Markurells i Wadköping i tre timmar. Vår klasslärare var en späd liten kvinna som till allas förvåning givit liv till inte mindre än fem barn. Ingen förstod hur. Och i min klass tydde jag mig snabbt till Norrlänningen, vilket annat val hade jag efter att ha råkat höra honom citera Rasta Hunden under den första föreläsningen?, och Engelsmannen, som senare under året skulle komma att få en stol på näsan.

De var båda djupt fascinerade av filmen Apocalypse Now och pratade högst motvilligt om något annat. Så när vi inför sluttentan ombads läsa Joseph Conrads Mörkrets hjärta var det svårt att sätta ord på deras entusiasm. Min var däremot obefintlig. Att vada sig igenom 200 sidor seg Conrad känns lika plågsamt som 1000 sidor… Carina Rydberg. Eller nåt sånt. Därför hade jag sparat den till den allra sista kvällen inför sluttentan. Den och en annan bok, som jag helt enkelt inte lyckats få tag på förrän Engelsmannen lånade mig den dagen innan.

Det var Främlingen av Albert Camus och jag blev omedelbart förälskad. Jag vet inte om det berodde på att jag just läst klart en av de tristaste böckerna i världshistorien eller om det bara föll sig naturligt för mig att fatta känslor för en känslokall man, men sedan den kvällen har jag fast och bestämt hävdat att Främlingen – det är minsann världens bästa bok. Den fick mig att sluka Bröderna Karamazov och Myten om Sisyfos i ett försök bättre förstå filosofierna bakom den absurda människan och likgiltigheten inför gud, men jag kan fortfarande inte på ett tillfredsställande sätt förklara vad det var som fångade mig. (Däremot kan jag passa på att be om ursäkt till alla som genom åren tvingats lyssna på mig när jag tjatat om mina egna kvasiintellektuella teorier om boken.)

In-between-war-chic

In-between-war-chic

I dag när jag är en fryntlig farbror, till skillnad från den ensamma bittra man jag var då, har jag svårare att identifiera mig med Meursault men vill fortfarande hålla boken som mästerverket bland mästerverk. Så ni förstår att det är en stor sak, detta att Främlingen har fått en ny översättning. Nu måste jag bara försöka komma fram till vad jag tycker om den. ”Mamma dog i dag. Eller i går kanske, vet inte.

Det viktiga är att jag måste ha den. *nudge nudge wink wink*


Åtgärder

Information

2 responses

17 06 2009
Messa

Om Farbror följer med upp i skogen ska Farbror få ett nytt exemplar av Främlingen.

18 06 2009
ron0bvious

Flickan har sannerligen förstått att vägen till farbrorns hjärta går via skogen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: