Rött, blått och vitt

2 05 2009

Jag tänkte skriva några rader om El Clasico, men det visade sig att jag redan gjort det. Så bra, då kan jag gå ut i solen igen med gott samvete. Inte så mycket har hänt sedan dess, förutom att jag kanske borde göra avbön för Robinho/Messi-jämförelsen. Faktum kvarstår. Jag gillar inte FC Barcelona, har aldrig gjort. Real må vara snäppet vassare på att mygla, men ingen icke-italienare kan som en rödblå gnälla över tillvarons orättvisa och om hur politiska konspirationer är emot dig, och om hyckleriet i detta (bland annat) har Phil Ball skrivit underhållande om i Morbo. Till och med fägkombinationen får det att svida i mina ögon.

Men i år har pendeln svängt. Trots att det är Barcelona som är de jagade, trots att en hemmaseger skulle rädda spänningen ända in på mållinjen, så kommer jag att hålla på Barcelona i kväll. Helt enkelt för att det måste löna sig att spela underhållande anfallsfotboll. Någon gång i alla fall.

Vad hände förresten med Saviola?

Appropå heta matcher så var det ändå än värre när Buhairat och Sinjar möttes i en irakisk amatörmatch. Buhairat jagade en kvittering när deras anfallare hade ryckt sig loss från sin bevakning och hade bara målvakten kvar att lura när han… sköts i huvudet. Jag antar att grishuvudena var slut.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: