”Men det jobbigaste är att jag hela tiden känner att jag måste kolla alla fakta och citat flera gånger, för det är ju faktiskt DN jag skriver för” delgav mig AJ (ja, det är han som ligger med chefen, för övrigt) på den tiden då han städslade en skribenttjänst på det som Jan Guillou brukar benämna Den Malliga Morgontidningen (och att Guillou tycker att andra är ”malliga” är nästan lika roligt som att han faktiskt använder sig av uttrycket ”malliga”). Men på sistone är det något som har gått snett på just det området hos DN. Att jag själv tröttnade på tidningen beror ärligt talat mest på att jag på den tiden bodde utanför huvudkommunen och därför fick avnjuta en tidig – och därför nästan helt innehållslös – upplaga av sportsidorna samt att det provocerade mig starkt att behöva ta emot ett halvt kilo papper varje morgon när ingen ändå läser mer än en fjärdedel. Sånt kan inga förmånliga rabatter i världen ändra på.
Men tillbaka till DN:s aktuella felsteg. Det började med ett jättemärkligt grävande reportage i vilket man ville hävda att den s k bloggosfärens FRA-motstånd var orkestrerat från högra ort, via, tja, betalning. Ett påstående som förvisso i detalj inte var direkt felaktigt även om slutsatserna för alla som någonsin ägnat lite tid i nämnda bloggosfär förstås var helt absurda. När det sedan dök upp en ledare på samma tema dagen efter visste okunnigheten nästan ingen gräns. Eller?
I förra veckan fejkade man en 18-årig flicka och satte i hennes namn ut en kontaktannons på diverse sidor avsedda för snabba knullkontakter. Och blev förstås mäkta upprörd när de fick en massa svar på den. Eh, vad hade de räknat med egentligen? Ja, vad hade de räknat med?
Nu senast hade man väldigt svårt att skilja på negerbollskonsulter och negerkonsulter, på internetforum och bloggar, samt på humor och allvar. I en artikel som handlar om hur dåligt pålästa folk är på det där internet. Och man får intrycket av att så fort det börjar handla om det där läskiga internet så får den annars så korrekta morgontidningen en lätt darrning i knävecken och börjar chansa vilt. I hopp om att deras läsare inte ska märka något. Eller?
Nåväl, jag ska försöka vara lite balanserad själv. DN har bra sidor också. Man bjöd på ett matigt paket om telekompaketet för nån vecka sedan – så visst, man KAN faktiskt skriva om nätet också, bara man får koppla ihop det med något lite större och byråkratiskt. Man har Strage och man har Maciej Zaremba som i en allt mer snuttifierad värld vågar skriva både långt, genomtänkt och provokativt. Precis så som god journalistik ska vara.
Och det är ju ingen slump. Det är klart att DN:s journalister inte är så dumma och så slappa med faktakontrollen att de inte egentligen fattar i de ovanstående exemplen (journalister är nästan aldrig så dumma som du tror, det är bara det att det ibland kan vara bra för karriären och/eller upplagan att få det att verka så). Grejen är att DN driver en politisk agenda. Men eftersom den är så långt ifrån den liberala stämpel som är tidningens officiella så kan de inte säga det högt. Varför göra det när man kan verka lite dum i stället. Och det är det som är… eh, vad heter det nu igen – motsatsen till god journalistik.
En ond plats 
Lämna en kommentar