Jobbet, flickan och festen

24 04 2009

Det är SCOOP-vecka (och vad det innebär vet alla journalister, de som inte är det bryr sig förmodligen inte) och för första gången på länge gjorde jag ett 14-timmarspass. Dessutom – veckans vikt till trots – med Jake The Snake i sin stora debut som ensam nyhetschef. Chefredaktören har lämnat över till följd av att hon
1) är svårt gravid
2) i stället ska åka runt för att sparka liv i gratiskonglomeratets mindre framgångsrika utposter, och
3) tappat i popularitet på redaktionen efter att först ha (åter-)anställt orsaken till den stora magen och sedan mer eller mindre bestämt att terminera Kulturarbetarens (som förstås är omåttligt populär bland damerna på kontoret – vilka kuplettsångare känner ni till som inte är det?) tid på tidningen efter sommaren, eftersom ingen (som inte ligger med chefen) enligt policy ska lasas in så länge som krisens vindar viner runt hörnet.

(OK, det sista är kanske inte en anledning, men nu fick ni veta det ändå.) Jake the Snake är alltså han som misstogs för utvecklingsstörd av en av våra fotopraktikanter (och hans flytt från Vasastan till Bagarmossen säger kanske inte emot den misstanken (även om Bagis inte alls är så illa, yxrånare och tomhylsor i brevlådan förvisso, men när jag själv bodde där led jag åtminstone ingen brist på tjocka madrasser och hade aldrig behövt sova på golvet som ett husvagnsluder i väntan på IKEA-leveranser. Eh. Rent hypotetiskt naturligtvis.)) Det återstår att se hur domen faller.

Appropå hypotetiskt så har ju till slut även jag, i lagom mogen ålder, gått och hamnat i ett stadigt, tryggt förhållande med en flicka – allt som krävdes var tydligen att hon bodde 60 mil bort, så nu kan kanske lösa släktingar sluta spekulera i huruvida jag gillar flickor, pojkar eller, tja, idisslare (ty i min ymniga släkt är man onormal om man inte redan har en 4-5 knoddar i 25-årsåldern).

För typ två år sedan bjöd hon in mig till att fira midsommar med henne, och enbart henne, vilket jag, förorättad över att mitt dåvarande sällskap (OK, vi dejtade typ tre gånger men med tanke på att en av dessa dejter gick loss på drygt 24 timmar, två klädbyten och åtminstone tre olika postnummerområden så räknas det) inte ämnade fira midsommar med mig, accepterade. Jag reste över halva landet för att spendera tre dagar med någon jag visste nästan ingenting om. Och på den vägen är det.

I dag sade hon upp sig från sitt jobb. Hon sade upp sig för att flytta till mig. Japp, nu är det allvar.

Jag är inte rädd.

I övrigt kom det till min kännedom i går att festen jag bevistade i helgen minsann innehöll fler godbitar än vad jag kom ihåg. Tydligen hade det förekommit – ni sitter väl ner nu? – Hamletmonologer! Just det. Jag var på en fest där det bjöds spontan Shakespeareuppläsning. Jag är helt sjukt kulturell. (Att Kulturarbetaren påpekade att jag vid monologtillfället såg ut att ha ”besökt min inre värld” väljer jag att bortse ifrån.)


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: