Ännu ett kapitel i den eviga historien om mina märkliga vänner

9 04 2009
Jaha. Linde, som varit nära att vinna de första två bortakvartarna, blev förnedrade när det gällde. Och volleybolltjejerna gick samma öde till mötes – kanske för att de har slutat med de traditionella pyjamaspartyna kvällen före match, jag bara spekulerar nu. Och ÖSK, som på fem försök fortfarande inte gjort ett enda mål i Stockholm när jag har varit på plats, förlorade oturligt mot ett, ärligt talat, riktigt blekt Djurgårn. Som inte ens imponerade på läktarna, sitt färsiga aptifo till trots. Den mest nyskapande ramsan jag hörde handlade om Håkan Södergren. Förstås. Och förmodligen föddes av kvinna ett barn med lemurhuvud i midnattstimma.

Han skjuter ett skott...

Han skjuter ett skott...

Med andra ord – tecknen är inte goda mot Örebro Vipers (Ja, de heter faktiskt så. Avgå alla!) möjlighet att återinträda i ishockeyfinrummet. I kväll är det nämligen sista chansen. Seger hemma mot Huddinge med ett mål mer än vad Tingsryd smiskar upp Asplöven med i Haparanda är vad som krävs. Min spådom: (ännu ett) fiasko. Dessutom kommer jag att missa dramatiken, eftersom jag sitter på flyget till mitt hjärtas sång och glädje ganska exakt när det ska avgöras.

Men allt är inte svart och fyllt av ångest. Jag fick äntligen höra sanningen, eller åtminstone en variant av den, om Thinner-Tommys rafflande namnbyte. Jag har nämnt TT i bloggen ett flertal gånger förut, mycket tack vare hans oerhörda begåvning i att hamna i märkliga situationer. För att bara dra några godisar ur skämssäcken så har han arresterats för fotbollshuliganism efter att ha hånat medlemmar ur vår stolta poliskår medelst sång, förskjutit sitt hjärtas sång och glädje genom att under en kristusfylla ringa ett antal extremt opassande booty calls (på spanska), samt fått stryk av någons mamma.

Det senaste upptåget fick sin upprinnelse i ett oskyldigt elbrev i vilket jag informerades att det stolta Heavy Metal Umlaut-klingande efternamnet TT hittills varit känd under nu inte längre gällde. Nej, från och med nu var det ett extremt vanligt son-namn som han tänkte lystra till. Någon förklaring gavs förstås inte, men det skulle visa sig att påståendet faktiskt ägde sin riktighet. Namnbyte har skett. Här skulle den som känner personen i fråga kunna spekulera ganska mycket om vad som skulle kunna ligga bakom denna plötsliga längtan efter att vara inkognito. Gängkrig? Äktenskapliga snedsteg (någon annans äktenskap)? Spelskulder?

Icke. Men inte helt ruttet gissat. Det visar sig att det är TT:s långvariga faibless för latinska kvinnor som slutligen burit frukt. Tillräckligt många utbytesstudenter tycks ha vänt hem med bestående minnen (och men) av honom, varför de kunnat tipsa sina uttråkade väninnor om vår vän. Med det oumkullrunkeliga resultatet att ett hundratal (obekräftade uppgifter) unga spansktalande damer började överösa vår hjälte med äktenskapsförfrågningar med lukrativa ekonomiska villkor. Eller som vi säger i juridiska termer: urkundsförfalskning. Sånt händer fan aldrig mig. Men det gör inget.


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: