Min CV, del 3

13 03 2007
Det hade redan hunnit bli 2003 när jag odlade mitt allra första skägg. Det var ett vildvuxet helskägg som tilläts växa i lugn och ro under några sommarveckor långt borta från civilisationen. Jag höll mig undan offentligheten några extra dagar för att få känna på det lite mer. När jag skulle raka bort det svek mig modet, och jag köpte en extra dag medelst en improviserad My Name is Earl-look. Tyvärr var det den dagen jag fick oväntat besök och han skrattar nog fortfarande. Det lär ska finnas ett fotografi av underverket någonstans men riktigt var vet nog ingen. Minnena av sommaren 2003 kommer att bli svårare att tappa bort.
 
TT och jag hade lejds via en lös förbindelse till ett nedlagt sågverk. Den pensionerade ägaren hade anmodats att för helvete rensa undan allt sitt skit från konkursboet, för det var vad det var, innan hösten kom. Farbrorn hade mycket skit. Väldigt mycket skit. Men han betalade bra, och skattefritt. I ett snillrikt infall hade farbrorn bestämt att sågverkets timmer var hans timmer och att han kunde sälja det till tjock profit. Och vi hade just inget annat för oss.
 
Jag vet inte särskilt mycket om timmerbranschen. Jag fick lära mig den hårda vägen. En sak jag lärde mig är att det är viktigt hur brett man lastar timret. Timret på sågverket kunde exempelvis vara staplat i bingar om 180 cm på bredden och 150 cm på höjden. Detta gick, av okänd anledning, inte alls för sig. Nej, det kunde väl vilken idiot som helst fatta att de måste staplas 150*120? Det var där vi kom in. Ett tvåmansjobb. TT och jag spenderade en hel sommar med att lyfta timmer från punkt A till punkt B. Det är ett nästan ofattbart monotont arbete. I nästan fyra månader. Och det är förmodligen därför jag minns en hel del av vad vi hörde på radion den sommaren – vad hade vi gjort utan radion? – men har förträngt allt timmer.
 
Dagens höjdpunkt nåddes oftast när P3 spelade den där Rocky Dennis-låten. Jag vill minnas att TT var förkrossad i flera dagar då det senare framkom att Rocky Dennis i själva verket hette Jens Lekman och inte alls kom från Tennessee utan från Kortedala. (Och själv visste jag föga om att jag mindre än ett halvår senare själv skulle bo i Kortedala). Vi jobbade på framsidan under Rocky Dennis-perioden. När Anna Lindh mördades hade vi flyttat till baksidan. Inte för att det gjorde någon skillnad. Det fanns ingen skugga någonstans. Sommaren 2003 var mycket varm. Redan vid slutet av den första veckan hade jag kroniska frossbrytningar framåt kvällen. Solfrossa. Det var efter denna upplevelse som keps blev hårdvaluta på sågverket.
 
Ibland lyckades vi ragga hjälp i form av intet ont anande lamm, sugna på en snabb slant. Men ingen som provade på kom nånsin tillbaka. (Föga överraskande, med tanke på att den ymnighet av monotoni arbetet bjöd på späddes på av arbetsplatsens totala avsaknad av moderna faciliteter, såsom elektricitet och rinnande vatten.) Det var bara TT och jag som, alltmer verklighetsfrånvända och, i mitt fall, skäggiga, mer eller mindre med egna händer, i sol och i skur, tömde ett helt jävla sågverk på timmer. Och när hösten kom… Det var den allra sista dagen som TT, lika plötsligt som oundvikligt, bröt ihop. Det var dagen före deadline, dagen då all skit för helvete måste vara borta. Det var då han bestämde sig för att det fick vara nog. Mina övertalningsförsök var verkningslösa. Det fanns inte en chans att han tänkte jobba en enda dag till på det där jävla stället. Så vad kunde jag göra? Jag fick helt enkelt åka dit själv och att möta den kanske argaste farbror jag nånsin har sett. Tack för den.  
 
Sen åkte jag hem och rakade mig, och senare fick jag höra att farbrorn hade dött senare samma höst och att ingen nånsin fick någon glädje av de pengar som vårt slit genererat. Se där var en lektion i livet. Och den enda anledningen till jag berättar om all misär mina tidigare jobb har givit mig är för att jag ska uppskatta mitt nuvarande jobb mer. Och på det att vi aldrig ska glömma att det inte är ett dugg karaktärsdananade att gå upp klockan sex varje morgon en hel sommar och slita som ett svin. Det är bara sinnessjukt själsmördande rövtrist. Faktum är att det enda jag kan komma på som skulle kunna vara värre än denna sommar är sommarjobbet jag hade året efter. Men mer om detta en annan gång.

Åtgärder

Information

2 responses

11 06 2009
Junilistan « En ond plats

[…] var het. Jag och Thinner-Tommy hade städslats av en åldrad kapitalist till rensa upp hans gamla sågverk ute bland Närkeskogarna för svarta pengar. Jag minns solfrossa, en låt av Rocky Dennis och mitt […]

4 01 2010
Mitt decennium 4 « En ond plats

[…] odlade mitt allra första helskägg. I skydd av i det närmaste total avskiljdhet från samhället, under ett tidigare omtalat svartarbete, odlade jag ett vildvuxet exemplar som jag sedan skulpterade fängelse-style och närapå fick en […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: