Några ord om schlagern

12 03 2007
OK, jag erkänner. Jag tycker allt att det är lite kul, även om det stundtals får mina öron att blöda. Dessutom besitter man ju nu en viss expertis efter att ha wallraffat som schlagerbög.
Jag har inga störra invändningar mot att The Ark vann. Även om låten var ganska medelmåttig så är de ju schlager, detta kan ingen förneka. Det jag har invändningar mot är däremot det eviga tjatet om att låten ska funka i Europa. Jo, jag vet att det handlar om att ta ut en svensk representant, men vem kan egentligen säga vad folk i 42 olika europeiska nationer tycker är bra och var inte den ursprungliga tanken att schlagern skulle spegla varje nations kulturella särart och vore det i så fall inte bättre att rösta fram den låt vi tycker är bäst istället för en som någon annan diffus grupp tycker är bäst? Jag bara undrar.
Inte heller hade jag gråtit om Andreas Johnson vunnit. Jag vill minnas att jag var en smula bestört förra året då han bestals segern av ett gäng fanatiska BWO-fans med undermålig smak och stort telefonkonto. För en gångs skull framfördes en låt som var bra på riktigt. Hans låt i år var inte alls lika bra, men jag trodde ändå lite på honom eftersom den var så… behaglig. Ingen kan rimligen lacka ur på en sån låt. Minsta gemensamma nämnaren och allt det där.
Hmm. Ja, det var väl de enda tänkbara segrarna där. Dock måste jag erkänna att jag utan problem kunde se Sonja Aldén framför mig, framförandes sin låt som en segerlåt, täckt i konfetti och med ett seriemördarleende. Däremot förstod jag inte alls var alla Sarah Dawn Finers röster kom från. I balladfajten var hon klart underlägsen. Jag hade glömt bort hennes låt redan innan nästa börjat spelas.
Mitt hjärta smälte lite för Lilla Skolfröken. Flera timmar efter finalen kom jag på mig själv med en melodi i huvudet som jag inte riktigt kunde placera. Men jag tyckte att den var skön. Sen kom jag på att det var Skolfrökens låt. Lite fler poäng kunde den allt ha fått.
Sebastian hade en lagom catchy refräng, men även en lövtunn vers och ett stelt framträdande. Tommy Nilsson kan jag inte ens bedöma eftersom hans röst skär som en tandläkarborr i mitt huvud. Sanna Nielsen både såg ut som och lät som en säl och Anna Book fick mig att göra något så otänkbart som att önska att Magnus Carlsson gått till final i stället. De som lottade kvaltävlingarna kan inte vara helt nöjda med sammanlagt en finalpoäng.
Ja, och så var det Måns då. Jag har förstått att han tillhörde favoriterna. Det jag inte har förstått är varför. Missförstå mig rätt, jag har inget emot Måns. Jag tyckte oftast att han var helt OK i Idol. (Ja, jag tittar på det också!) Men det här var ju bara för mycket. En schlagertext så banal att den borde ha utrotats för flera årtionden sen, och ett framträdande så slemmigt och inställsamt att det balanserade på fel sida av parodins kant. Alltihop blev bara så fel att man ville gömma sig bakom en kudde.
För övrigt vill jag hävda att mat blir godare om den har lagats till Rammstein.

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: