En halvfärdig och osammanhängande redogörelse för två kvällar

27 08 2006
"Hur är det, behöver man kunna nåt om sport för att redigera sportsidorna", frågade en för mig okänd man.
Okänd eftersom jag hade smugit in på en fest utan att se ett enda bekant ansikte. Så jag gjorde det enda jag kunde göra; smög in längst in i ett hörn av trädgården och låtsades som om jag hörde hemma där.
Jodå, det underlättar om man vet nåt om sport. Ibland känns det som om man skulle behöva kunna en hel del om lingvistik och juridik också. Veckans längsta diskussion handlade om huruvida vi med gott samvete kunde använda oss av ordet "knytnäve" i en nyhetstext, då Tävlingsutskottet, i sin stora blindhet, inte kunnat fastställa ifall Henke Larssons näve varit knuten eller öppen, i nån sorts fingerbrytande alternativ bitchslap.
"Kan man bli stämd för detta?", är en fråga som ställs oftare än man kan tro på en tidningsredaktion. Även på de som inte säljer lösnummer. Ibland förekommer det även spontana klubbmärkesomröstningar i vilka Sheffield United sensationellt vinner, men det är nog mer ovanligt.
(Detta var dock inte vad jag svarade. Jag nöjde mig med ett simpelt "ja".)
Senare på kvällen visade det sig att väldigt många gäster, flertalet av dem söta flickor, hälsade igenkännande på mig. Jag hade ingen som helst aning om vem någon av dessa var. Är det jag som är senil, eller är det *flämt* jag som är Apan?
 
Allt det där glömde jag bort alldeles när husets trubadur spelade En kväll i juni.
Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: