När allt annat bleknar i jämförelse

22 08 2006
Som ni säkert förstår färgades kvällen av det stora cricketintermezzot. En potentiell politisk konflikt var i uppseglande och bildchefen var eld och lågor. Han irrade än hit än dit och man kunde se hur hans ögon lös av en ärlig och uppriktig längtan efter att få lära sig mer om cricket. Det var naturligtvis på alla de stora nyhetskanalerna. BBC, Sky, Global Cricket Network. På BBC World toppade cricketskandalen folkmord. Saddam fick snällt vänta, för här var det faktiskt allvarliga saker i görningen.
 
Självklart var det svårt att jobba under sådana förutsättningar. Döda dressyrhästar och bakverk med ont och ogästvänligt yttre måste ändå tas hänsyn till, men det är inte lätt när allt man vill är att följa crickethistorien, veta allt om den fatala tepausen. Man vill skita i att tio, inte elva, inte nio, deltagare i långdistansrytten i nåt jävla häst-VM hade kungligt blod i ådrorna, men the show must go on, folk måste ändå få veta, huru djupt ogästvänliga omständigheterna än är, allt om kvällens sport. Ni känner naturligtvis redan till alla vändningarna, men jag vill ändå hävda att en sammanfattning vore lämplig.
 
Här ska jag först ödmjukt erkänna att vi inledningsvis inte alls hade hela vidden klar för oss. Faktum är att jag redan hunnit spekulera i ett ganska invecklat scenario om det förestående cricketkriget mellan de två kärnvapenmakterna och hur vi kunde tacka vår lyckliga stjärna för att absolut ingenting av värde finns i Pakistan (utom kanske, ironiskt nog, deras kärnvapen) då bildchefen entusiastiskt konstaterade att Indien inte alls var inblandat utan att det faktiskt rörde sig om England.
 
Det var där, i England, på Lords utgår jag ifrån, på den fjärde dagens spel som domaren gjorde den ödesdigra bedömningen att det faktiskt var helt sannolikt att någon hade fifflat med bollen, och att denne någon mycket väl skulle kunna tänkas vara den pakistanske lagkaptenen. Antingen det eller så hade bollen tagit skada av sargen. Pakistanierna, det kan man ju förstå, tog mycket illa upp av den gemena anklagelsen och vägrade blankt att återuppta spelet efter tepausen. Den tepausen blev testmatchens sista tepaus.
 
President Musharraf tog genast tag i saken då han både officiellt, och privat i telefon, utryckte sitt stöd för sin djupt sårade lagkapten.
Skulle jag? Fifflat med bollen? Det är ofattbart! Vid Allah, en sådan orättvisa!
Den diplomatiska krisen är redan i uppseglande och vi kan bara be om den stilla nåden att den taktlöse må brinna i helvetet och testmatchen snart må återupptas. Detta kan sluta mycket illa!
Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: