Ett obehagligt uppvaknande

21 08 2006
Som några redan vet umgås jag med planer på att göra min tillvaro i hufvudstaden mer permanent. Kanske rentav där jag är nu. Det är ganska fint här, i alla fall på sommaren. Men en nackdel med området där jag bor är att grannarna är lite tråkiga. Volleybollflickan, om vilken jag hörde så mycket innan jag flyttade in, har lyst med sin frånvaro och inte en endaste gång erbjudit mig en volleybollomgång. Och det är ju lite tråkigt.
 
I övrigt tycks det mest bo pensionärer i huset mittemot, även om ett läte som studsade mellan väggarna en sen natt/tidig morgon häromveckan tydde på ett undantag och dessutom tydligt påvisade att det verkligen ÄR a fine, fine line between pleasure and pain. Men det smärtsammaste med mitt område upplevde jag i morse då jag, av gammal vana, sneglade över gatan mot grannhuset medan jag fnulade med min frukost. Där stod en gammal man på sin balkong och filade fötterna i en obehaglig ställning. Mannen bar ett par oranga kalsonger. Och inget mer.
 
Man brukar säga ibland att om man råkar se något riktigt obehagligt och oväntat så klarar man ändå inte av att titta bort i ren fascination. Det är fel. Det var jättelätt att titta bort.
 
Nu ska jag jobba. Det ser jag faktiskt fram emot. Och sen i natt ska jag börja ta itu med min eventuella framtid. En framtid i vilken oranga kalsonger inte har någon plats.
Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: