Lägesrapport

19 08 2006

Tolv dagar är ganska länge att vara ledig utanför sin regelrätta semester. En dag till återstår, och skönt äro detta, ty jag börjar bli lite rastlös. Idag övervägde jag till exempel på fullt allvar att spendera hela dagen i soffan framför den Gudfadertrilogi som min värdinna har i sin filmhylla. Men istället åkte jag till Södermalm och uppdaterade min garderob till jättetrevliga höstreapriser. Så nu har jag massor av kläder att ta på mig men ingenstans att gå.

Inte för att jag klagar. I min frånvaro torde de ha haft roligt på redaktionen då JB skickades iväg till Tyskland på fotbollslandskamp. ”Fotbollsreporter” kunde man läsa i den traditionella På-plats-bylinen. (Även om ”På plats” inte alltid stämde. Från hotellet i Düsseldorf är det en timmes tågresa till spelplatsen, den fotbollstokiga industristaden Gelsenkirchen. Det är även en timmes tågresa till den lilla byhålan Geisenkirchen. Åt andra hållet. Denna information hade Fredrik älskat. Å andra sidan känner han säkert redan till detta. Kanske via den hårda vägen.) Så kan det gå i friidrotts- och semestertider. Trots att jag bara har träffat JB några gånger så är det en sak jag har lärt mig om honom. Han föraktar fotboll. Han glömmer aldrig bort att göra detta klart för alla som vill lyssna. Jag gjorde en gång misstaget att fråga honom vad det kunde tänkas kosta att gå till Söderstadion om man nu skulle betala för att gå in (vilket ju vi priviligierade sällan gör). Jag frågade fel person, och detta tog honom nästan tio minuter att klargöra. När landskampsuppdraget nådde sin sista dag i tryck kunde jag med visst nöje se att ordet ”fotbollsreporter” plockats bort ur JB:s byline. I dess ställe var det tomt. Det var lite sött.

Dessutom är det bara fyra veckor kvar tills mitt vikariat tar slut. Jag har inga som helst planer för denna händelse. Inga framtidsutsikter eller järn i elden. Ska jag kanske bo kvar? Jag vet inte. Jag har visserligen kvar min lägenhet ”hemma” och ett stående erbjudande om extrajobb på landsortstidningen, men detta är inte mer än en deltidssysselsättning. Tänk om man hade en personlig coach som kunde ta hand om alla dessa beslut och ta tag i all planering åt en. Det vore himla trevligt, tycker jag.


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: