Always take the weather with you

15 08 2006

Göteborgarna har minsann inte haft det lätt på sistone. Det har varit trångt. Avspärrat. Svettigt. ”Jag kommer en halvtimme försent till jobbet eftersom det aldrig går att hitta en parkeringsplats nuförtiden” klagade min frisör. Först var det Gothia Cup, följt av Partille Cup, Göteborgskalaset (eller Boråsmongokalaset i utvald folkmun) och friidrotts-EM. Och nu jag. Göteborgarna hämnades mig genom att kontakta vädret för att se till att jag hade regn hela tiden. Jag lämnade Stockholm på lördagmorgonen från en sol som lyste för första gången på några dagar rakt in i ett tre dagars regnoväder på västkusten. När så jag och Den Kloka satt på en bänk utanför centralstation och tittade på kort, i väntan på mitt tåg hem på måndagkvällen, kom solen plötsligt fram ur de mörka skyarna och var varm, så varm. Det var den inte hemma.

Även skåningarna hade hittat till Ullevi. Skåningar, detta vet jag nu, är tjocka, påträngande och högljudda och dessutom högljudda vid fel tidpunkter. Inte heller förstår jag vad de säger, men det är nu inte något jag är särskilt sorgsen över.

Jag är väldigt förtjust i den kör som, vid EM:s prisceremonier, sjunger utvalda nationalsånger. Ja, de var ännu bättre live, varför jag nu sitter med körens rendering av hockeylåten som mobil ringsignal. Gud, så himla käckt. Den avsatte Kungen av Göteborg skrev i sin dagliga EM-krönika att de genast borde slänga ut kören, men se hur det gick för honom. (Jag frågar nu inte längre vad ända in i Runar Søgaards namn han har för sig i Brasilien.)

Intressantast var annars att den enda som kunde avnjuta opåkallade applådåskor på Ullevi var stavhopperskan Isinbajeva. Ja, hon som floppade i DN-galan efter att ha spenderat natten innan med att undersöka Stockholms nattliv och pojkar. (Så säger åtminstone ryktet). När trestegstvåan hoppat klart och Christians guld var säkrat var det ingen som brydde sig nämnvärt. Jelena skulle ju hoppa på världsrekord. Men så var tresteget också avslaget så det räckte.

Annars var det två slitna kämpar som tog sig igenom helgen. Den Kloka med en veckas volontärarbete i ryggen och jag med trötta resben. Så det blev lugnt. En stilla filmkväll följt av en stilla biokväll efter tävlingarnas slut. Jag borde kanske hitta på ett bättre namn på Den Kloka än Den Kloka efter att hon på fullt allvar föreslagit att vi skulle se The Fast and the Furious 2 (eller 3 eller vad nu var) då det visade sig att vi missat The Squid and the Whale. Jag låtsades inte höra. Så här i efterhand känns det förstås lite surt att inte ha gått ut och rumlat och kanske stött på Kungen och Nylander.

På måndagmorgonen hann jag även med att vara bostadslös i cirka en timme. Sedan löste det sig lika snabbt. Dramatik före frukost. Något hade uppenbarligen hänt min värdinna, som i telefon lät jätteledsen. Vad som hänt ville hon dock inte säga.

När jag kom hem vaknade jag med ont i huvudet. Efter att ha spenderat två nätter i Göteborg utan egen säng har jag mått hur bra som helst, men när jag kommer tillbaka hem och min egen säng så plågas jag ånyo av den där oproportionerliga tröttheten och huvudvärken och allmänna segheten som jag hade på morgnarna innan jag reste. Kan det vara så att den här lägenheten är dålig för mig? Eller känner jag mig undermedvetet skyldig för att jag roffar åt mig den framför den känsliga konstnärinnan med eventuell hjärtesmärta? Eller har jag gått och blivit semesteralkoholist, och allt det dåliga kommer sig av den där Smirnoffen jag drack igår kväll efter några dagars nykterhet? Eller Den Klokas rejäla frukostar?


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: