Arbeit macht frei

10 08 2006

Det är inte det att jag inte har haft något att säga. Det är snarare så att jag inte har haft tid att säga det. Friidrotts-EM har nämligen börjat. Jag jobbade under fotbolls-VM, men det var ingenting. Inte för att jag klagar. Jag älskar det. Jag skulle vilja att det var så här hela tiden. Om det bara inte var så hela tiden.

Första dagen av EM lanserades en ny fräsch idé: en extra lämning klockan 9. En Göteborgsedition att lägga till de vanliga tre. Bland en del annat innebär det att vi får äta ”lunch” i skift. (OK, jag vet att det tekniskt sett inte är lunch när man äter den klockan 8 på kvällen, men om jag jobbade vanliga arbetstider skulle det vara lunch så det är det jag tänker kalla det). Den första dagen av EM upptäckte våra korrespondenter att Barber borde ha diskats i sjukampens första gren. I alla fall om man tittade på reaktionstiderna. Startern fick så klart förklara varför han inte diskat henne. Det var en bra start – ett litet skandalscoop redan första dagen.

Men sen gick nånting sönder på Barber och scoopet var inte längre ett dugg intressant. Sen gick Jimmy Dildo och hade ensamparty och så blev det totalt kaos. Jag tror att vi måste ha bytt upplägg en fem-sex gånger under kvällen. Och detta dagen efter kvällen då det var så lugnt och stillsamt på redaktionen att jag hann läsa över 100 sidor i min bok. Jo, jag föredrar det förstnämnda. Bara det inte är så varje kväll.

Andra saker man kan roa sig med på en tidningsredaktion är att komtemplera över dödsrunor. Vilka finns det färdiga dödsrunor om? Och – som i fallet vi diskuterade just då, Fidel Castro – man får se till att kontrollera så att inte författaren av dödsrunan också har hunnit gått och dö sedan runan skrevs. För en del har ju hängt på fallrepen ett bra tag.

Min tidning är betraktad som ”bra snobbig”. Det är inget man märker av på sporten (förutom kanske en oproportionerlig täckning av exempelvis segling, tennis och golf – ”alla våra läsare seglar ju”.) Men lite av detta kan man ana bara genom att gå på muggen.Där hänger nämligen en lapp om hur man ska bete sig om man är sjuk. (Eftersom i stort sett hela tidningen befinner sig på en och samma våning antar jag att en epidemi skulle kunna spridas på en kvart). Längst ner bland alla ovärderliga råd står detta: Inga kindpussar. Tack! Då vet jag.

Men eftersom jag jobbar på en så bra snobbig tidning så är det ju inte fel att till exempel gå på tennis. Min kollega bjöd med mig på en damturnering på Stadion eftersom hon hade en fribiljett över och kanske eftersom hon chockades svårt över att höra att jag inte hade några speciella planer för min tvåveckorsledighet. Vem vet, det kanske är kul. Nu har jag dessutom bokat in mig för en helg på Nya Ullevi. Jag har aldrig sett friidrott på plats förut heller. Inte bra friidrott i alla fall. Då ska jag söka upp Pierre på Aftonbladet och skälla ut honom för att han inte ville ge mig den jättefula brandgula pressväskan som han själv inte ville ha. Trots att vi har spelat i samma fotbollslag! Är nepotismen död?

Den bra snobbiga tidningen ligger bra till. Fina lokaler. Mitt emellan T-centralen och Sergels Torg. Stora fina glasdörrar. Det finns en bakdörr också. På ”Pissgatan”. Där är det är inte så fint. Nästa vecka hoppas jag för övrigt att vi kan lösa gåtan om vem som skriver de kryptiska mailen från hotmailadressen ”EkwallTV4”. Roligast vore om det var Ekwall på TV4. Men det är det nog inte.


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: