Överheten

27 04 2006

Det händer att jag undrar om jag valt rätt. Vissa dagar känns sportjournalistiken lite trist och andra grenar, som till exempel nöjesjournalistik, mycket roligare. När man läser såna här pratminus, till exempel:
– Vi låter ren jävla ondska. Det har länge ansetts grymt att låta lite garageinspelning, men vi vill bevisa vår överhet lite grann genom att leverera på ett proffsigt sätt.

Föreställ er ett liknande citat från en orienterare. Nej, det funkar ju inte. Man får oftast nöja sig med ett:
– Nej, men jag är rätt nöjd ändå. Visst, vi får tidigt fem mål i arslet – skriv inte ”arslet” – men spelet lovar ändå gott inför framtiden.

Eller nåt annat floskligt. Man lär sig de där standardfraserna efter ett tag. Å andra sidan har väl inte dom det så lätt heller. Vad säger man som tränare når en jobbigt skribent vill ha nåt att skriva om för tredje gången samma vecka fast det inte har hänt nåt?

Å andra sidan är det ju ingen sport att fnula ihop en kul artikel när man har citat som de från basisten i black metalbandet Vemoth. Det är väl därför som den allra tråkigaste journalistgrenen har de bästa journalisterna. Jag menar förstås de som skriver om kommunpolitiken. Samtal efter samtal, dag efter dag, men tråkiga människor som är experter på att prata mycket utan att säga något. Att få ut något av det, att kunna skriva något om det som folk vill läsa, det är fan värt beundran.
Och när man tänker på det så kan man stå ut med att intervjua orienterare då och då.


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: