Vardag, var dag

17 04 2006

Scen 1: Vi satt på Knarkarnas Kulle, Acetonmannen och jag, och mindes. ”Viba-Simm”, sade han, och så skrattade vi. Tänk så mycket meningslösheter man slösat sin tid på. Buskar och sly var bortrensade. Kanske var det därför som inte en endaste liten kanyl stod att finna runt den klassiska parksoffan.

Jensas katederstretching. Den syrianska prinsessan som helst av allt ville gå på bal för att få tillbaka en fläkt av Damaskus societet som berövats henne, henne hade jag alldeles glömt bort. Satan, han visade sig vara en ganska trevlig kille, men när Frippe väste hans öknamn så var vårt förakt sant och äkta. Studenter lever i nuet.

Scen 2: Den sköna vårsolen förbyttes helt plötsligt av en ilsken hagelskur och en elak kall vind. Jag sitter på Behrn arena. Kuken, ballen, Behrn arena. Nej, det funkar ju inte. Längre. Och fotbollen jag ser är inte heller något som kommer att gå ner i historiens annaler. Alla andra är lediga så nästan 200 personer har arslat sig dit. För laget, och alla i dess närhet, är det ju faktiskt en historisk dag. Fotbollens finrum. Of some sorts. Jag förmår inte mer än en pliktskyldig och föga underhållande artikel. Inget hantverk i dag. Jag får ändå spe för att jag alltid tycks skriva så långt om dom. Vem har jag spanat in?

Jag är ju dessutom jävig. Min kusin har känningar i laget, och dyker upp för att delge lite lagskvaller i halvtid. Det är tomt och öde på pressläktaren. Och trist. Jag saknar Kurren. Och varför måste vi gå runt ett helt varv för att ens släppas in? Jag förstår inte. Pia dyker upp i omklädningsrummet. De spelar senare och hon har gamla landslagspolare i bortalaget. Men dom skiter jag i idag.

Scen 3: Tommy Salo är ett Västeråsäckel sedan många år, men beter sig nu som en förorättad sjuåring. Fast jag själv är gammal målvakt önskar jag i tysthet att en slö skridsko ska träffa hans skrev med kraft. Han spanar in mjukdelarna och yxar med klubban när domaren blåst. Hytter med stöten, gnäller hos domaren. Och jag ler i mjugg när han äntligen åker på en roughing. En klen tröst men ändå en tröst. Respekt reserverar jag till den som använder sina tjuvknep under spelets gång, utan upptäckt. Psykningar hör till spelet, men vissa slår bara tillbaka på en själv. Får en att se utpsykad ut.

Det blir guld i morgon.


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: