Berättande journalistik

8 04 2006

Det verkar som om ni har ganska roligt på redaktionen, sade den söta bibliotekarien. Det har vi, sade jag. Vi är värre än en syjunta när anekdoterna börjar flyga genom rummet.

Oftast ganska oskyldiga saker, jag försäkrar. Någon kommenterar fotbollsprofilen på TV, och jag berättar om min första kontakt med honom, under vilken han missförstod mig å det grövsta och skällde ut mig. ”Vill du att jag ska säga att han är en idiot?” eller hur det nu var. M fyller på med muntrationer om hans frustande skratt och tveksamma självbild, varpå TV-kameran byter motiv och H friskar upp allas minnen rörande fotbollsprofilens kollegas trassliga familjehistoria.

Men vi gillar dom, de som bjuder på historierna. Vi skulle ändå aldrig kunna skriva om dem. Framför allt inte de allra saftigaste.

Det vankas firmafest snart. Då har jag redan slutat, och H beklagade sig över det missade tillfället att få se mig packad. (Vilket inte är någon vacker syn.) Och han påminde sig om en annan fest för länge sedan, en fest som samtliga inblandade garanterat inte har glömt. Om de nu nånsin kom ihåg den till att börja med.

– Det var det värsta jag har varit med om, hon låg med tolv snubbar på en kväll, flinade H, vid minnet av något som uppenbarligen var en orgie av närmast Romersk magnitud, om än långt ifrån Rom.
Jag fastnade vid siffran som verkligen var häpnadsväckande, om detta rådde ingen tvekan även om man tar hänsyn till standardnivån av historieskarvning. Jag lade vid sidan invändningarna om allt som var fel med händelsen och undrade försiktigt om det var en i taget eller om en mer tidsbesparande metod nyttjades.

– Det tog naturligtvis slut direkt, men det var ganska roligt med tanke på vilken lugn och skötsam person han är.
Den dåvarande pojkvännen, fotbollsspelaren, gick vidare i livet, rätt långt faktiskt, men H kände en plötslig lust att ta reda vad flickan i fråga gör nuförtiden.

Och sålunda slutade fredagkvällens arbetspass. På andra sidan vattnet firade berusade ungdomar veckans slut med parningsdans, medan vi satt uppe i borgen och googlade efter slampor från förr. Ett sånt liv.


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: