The Ballad for dead friends

5 04 2006

Ännu ett varningstecken: Att sitta och snyfta framför en TV-serie.

Jag tyckte att Schindler’s List var tråkig. La Vita É Bella likaså. När de hängde Björk i slutet av Dancer In the Dark applåderade jag inombords eftersom det betydde att den hemska pekoralen äntligen var slut. Jag är inte blödig i TV-soffan. Men jag klarar inte av en söt sextonårig flicka som just fått höra att hon ska dö.

Buffyverse är inte som andra fiktiva världar. Tro mig, det är riktiga människor som bor i Sunnydale. Varför skulle jag annars bry mig så mycket om dom? Jag vågar påstå att ingen annanstans är karaktärerna så älskvärda, så tredimensionella. Ingen annanstans har det byggts fiktiva vänskapsband så äkta att de lika gärna kunde vara verkliga. Det finns naturligtvis hundratals andra anledningar till att Buffy förmodligen är den mest välgjorda, genomtänkta och helt enkelt bästa icke-tecknade TV-serien som gjorts, men jag besparar er.

Det viktigaste är ju ändå att jag måste ha alla DVD-boxarna. Helst nu. Eller igår.


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: