Needles and pins

17 03 2006

I går hade vi äntligen den där hälsogenomgången med den obehagligt söta kvinnan, som blev inställd pga ohälsa två gånger om. Vi bjöds på nån sorts barkbröd, gurk- och paprikastänger och avocadoröra. Och fick höra om Omega 3. Sen berättade hon att nästan allting är onyttigt. Mjölk är onyttigt, sade hon. Och pasta. Och så log hon så rart att man nästan dog. Nästan död är också vad jag borde vara att döma av det hon sade om sånt jag brukar äta. Sedan hade vi pausgymnastik. ”Och så sträcker vi bak armarna och skjuter ut bröstet!” Och jag vågade inte berätta att min vardagsdiet huvudsakligen består av saker som går att steka och saker som går att micra, eller som kan ätas i ett pitabröd. För då hade nog hon dött. Och när jag hade mumsat barkbröd, morotsstänger och guacamole i 1½ timme började jag känna mig hungrig. Och Jens tog en snus. Då log hon inte.

Sen berättade hon att hon tyvärr inte får ge massage längre, om man inte har ”något allvarligt”, och det kan man ju förstå. Jag skulle knacka på hennes dörr varje morgon om det erbjöds massage. Och sen log hon. Och jag dog.

Som hon gick på känns det knappt värt att ens försöka äta nyttigt. Jag som var så stolt då jag gick över till mörkt bröd. Hon räknade förvisso upp väldigt många saker som faktiskt är nyttiga. ”…om man bara ser till att läsa innehållsdeklarationen och se efter så att de inte använt…” Man kan sammanfatta nyttig mat med: saker som jag tycker är jätteäckliga. Jag ger mig fan på att inga baljväxter gör sig i ett pitabröd. Så jag tar chansen. Jag tänker fortsätta att äta min kokkorv, mina bacon- och ostburgare, dricka min Fun Light och ta en cigarett när lusten faller på. Har jag tur kanske jag blir överkörd av tåget.

Ikväll kände jag mig mycket delaktig i sportredaktionens mycket rättvisa seger i den årliga bowlingturneringen, som i själva verket bara är en ursäkt för att få svulla buffé på firmans bekostnad. (Fast jag jobbade, så jag fick svulla fort. Och dricka läsk istället för öl.) Eftersom jag, på ett övertygande sätt, spelade bort mig ur laguppställningen på uttagningen i måndags, så sattes jag i nåt sorts hopkok av överblivna. Personalchefen, jag, och nån farbror från en lokalredaktion som visade sig vara en överjävlig bowlare. Så det var tack vare mitt usla spel som jag höll ner mitt lags siffror tillräckligt mycket för att vandringspokalen skulle hamna där den hör hemma. På sportredaktionen. Bredvid papp-Rubarth.

Förresten undrar jag hur hårt Foto firade sin seger sist egentligen. Trofén var hårt åtgången. Nästan lika hårt som ordkriget innan. Men inte i närheten av hur hårt hånet kommer att eka gentemot Foto under de kommande veckorna. Idrott förbrödrar.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: