…and the reason for my absense is:

3 02 2006

Smaka på detta:

Vi byggde vår stil på en helig allians
av tre ackord och sur Tirnave
Det sistnämnda var Systembolagets
just då billigaste medicin
med en pikant smak av terpentin

Vi hade en blond basist som höll på Gnaget
Han var den hårdaste grabben jag mött
Vi jobbade på Scholl fotvårdslager
Det var där vi startade bandet han och jag

För rader i denna stil har Thåström nominerats till en Grammy för bästa textförfattare. Vilket säger mer om Grammygalan än om Thåström. Jag ringde förstås genast upp min gamle kursare Fredrik och läste upp raderna för honom. På den tiden vi båda var ivriga IT-studenter brukade vi roa oss med att citera Latin Kings-texter för varandra under stort glam.

Fast anledningen till att jag ringde upp honom var egentligen en annan. Jag är nämligen ett så kallat ”pillmongo”. Det innebär att jag har en okontrollerbar drift att alltid pilla på tekniska saker. Det är oftast så jag har sönder dom. I måndags var jag lite småuttråkad och pillade som av en händelse på inställningarna till mitt grafikkort. Med detta, ty det har mer IT:iga snubbar än jag förtäljt, borde jag kunna koppla ihop min dator med teven. Men det har aldrig funkat. Därav mitt pill. Jag vet inte riktigt vad det var jag ändrade på, men plötsligt blinkade skärmen till och det enda jag såg var min jättefräcka skrivbordsbild föreställande Döden och Antonius Block, samt muspekaren.

Allt annat var, så vitt jag förstod det, förpassat till den klonade skärm som borde vara teven, men som i själva verket inte existerade, Och eftersom jag inte kunde se vad som försiggick på skärmen så kunde jag inte ångra vad det nu var jag hade gjort. Ni förstår min ångest. Tack vare Fredrik lyckades jag få ordning på det igen. Utan min dator visste jag inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Jag försökte läsa, men hade svårt att koncentrera mig pga den ångest som låg och grodde i magen. Skulle jag bli tvungen att köpa den där laptopen jag har funderat på? Hur länge sedan var det jag tog backup på alla bilder och viktiga filer? Jag blev sittande framför teven. Tills det uppstod ett glapp i utbudet mellan klockan 20 och 21. Och jag… jag… gick ut och JOGGADE!

Ja, jag vet, det låter ju inte klokt.

Thåström är för övrigt något av en hjälte för mig. Trots textrader likt de ovan. Jag har mer eller mindre växt upp med honom, och mitt blandband, som Ogge slängde ihop åt oss alla GKV:are är fortfarande en kär ägodel. Han är en fantastisk sångare, men ganska överskattad som texrförfattare. Grammisarna tappade jag förtroendet för redan den första gången jag kom i kontakt med galan. Det var 1988, en ny hårdrocksklass hade introducerats, och i sin stora visdom gav juryn priset i den kategorin till Jethro Tull. Till Jethro Tull! 1988, för den som inte känner till detta, var året då hårdrocken nådde perfektion.

Samma år som South of Heaven, Seventh Son of A Seventh Son, …And Justice For All släpptes och Sabbat debuterade med History of A Time To Come, det år då Operation: Mindcrime fick mig att grina av lycka, så gav man priset till Jethro Tull. Tja, det kanske märks att jag var ganska bitter vid den tiden. Nu vet jag bättre. Att ingen över tolv år bryr sig om musikpriser. Fast jag hade fyllt 15 vid tiden jag insåg det.


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: