Sopguiden 2006 – din boj i bukten

15 01 2006

En våg av självständighetslängtan ligger i tiden. En allt mer spridd tro på den egna förmågan att orka och komma ihåg att ta hand om jävligt jobbiga saker på egen hand. För att slippa överförmynderiet, säger man. Högervindar, kallar vi det.
Tokoptimister, säger jag.

Jag är lycklig över varje val jag slipper göra själv. Mina pensionspengar ligger i detta nu på något konto för att sakta spekuleras bort. Orka hålla koll. Jag har för länge sedan givit upp hoppet om att kunna hålla reda på vad jag har för telefonabonnemang. (Prova själv att hyra ut er lägenhet i andra hand i några vändor och se sen hur bra koll ni har.) Något som inte underlättas av outsourcade betalningsrutiner. Som om kundförtroendet skulle öka när räkningarna kommer från ett anonymt tredjepartsföretag som har orden ”outsourcing” och ”inkasso” i namnet. Det är väl roligt för de som vill att de numera kan välja bröststorlek, elabonnemang eller arbetsmarknadsåtgärd, men jag vill slippa göra egna val om saker som jag egentligen inte bryr mig ett jävla dugg om. Valfriheten är en tyranni. Jag är beredd att göra ungefär ett väl underbyggt och potentiellt livsavgörande val per fyraårsperiod, tack så mycket.

Men ändå är jag snart den enda stadsbon som fortfarande tillåter reklam i brevlådan och telefonförsäljare i luren. Det är ju eran grej. Ta konsekvenserna! Ni borde tvångsutsättas för Mix Megapol, ICAs kundblad och valfri brittisk kosmetisk kirurgidokumentär där Lisa l’Ansons polyper är berättarröst.

Därför känns det så skönt, så tryggt att då och då få små pärlor av litteratur att ta med sig in på muggen. Trygghet är broschyren ”Sopnyheter 2006” från kommunen. Har du nånsin undrat vad du ska ta dig till med dina gamla traktordäck och asbestföremål?Sopguiden har alla svaren. Närhelst du sitter på ditt sanitetsporslin kan du enkelt och snabbt ta reda på var du kan slänga det när det har uppfyllt sitt syfte och blivit redundant. Ni gör ett fantastiskt jobb, kommunens avfallsgrupp.

Idag stod det om schlager på kultursidorna: ”Snopporna kallades faktiskt den här gruppen bestående av Ann-Louise Hansson, Siw Malmkvist och Anna-Lena Löfgren. Den fick upp låten Vår runda jord på Svensktoppen 1964.

Och jag har lite ågren för en sak jag skrev om igår kväll som jag aldrig lyckades kontrollera. Inte för att jag tror att en rätt trevlig volleybolltränare skulle ha någon anledning att försöka blåsa mig – han vill bara ha uppmärksamhet för sin sport – men det vore ändå förbannat pinsamt om han skulle ha fel. Framtiden för utvisa detta.


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: