Att skriva

12 01 2006

Försök att skriva lite varje dag, råder Stephen King. Ja, han nämner faktiskt hur mycket han tycker att vi ska skriva också. Men, amerikan som han är, är det naturligtvis med ett värdelöst längdmått. Antal ord säger mig ingenting. (Visserligen finns det en funktion i Word som räknar ord åt en om man så vill, men jag skriver sällan i Word. Min texteditor har blivit Outlook Express. Jag antar att det har att göra med min forna korrespondens med Acetonmannen. De breven var ofta långa och, även om korrespondensen har avtagit så har jag vant mig vid att skriva längre texter i OE och spara dem i Utkast.)

Vi mäter antal tecken. Till detta behövs inte Word. Man behöver inte skriva särskilt många artiklar för att få en god känsla för antal tecken, åtminstone upp till 4-5000 tecken. Och jag har inte skrivit nånting tillräckligt långt för att kräva en riktig texteditor sedan jag slutade plugga.

Nu när jag förvisso inga drömmar om att bli en romanförfattare. Det där jag sade om den stora dystopiska generationsromanen,Främlingen 2 – The Return, jag skojade bara. Men skriva bör man. Om man nånsin ska bli bättre på det. Det var Ensamma Mamman som skickade mig ”Att skriva”. Hon är en sån god människa. Jag har letat länge. Bokreor, lärde jag mig, är ett sätt för boklådorna att bli av med bäcker som de, av nån anledning, vill bli av med. ”Att skriva” gick som reabok. Jag har släpat med mig Kalmariten, Norrmannen, Hon Som Gråter och Den Kloka runt hela Göteborg i jakten på ”Att skriva”. Men det skulle alltså till en snäll ensam mamma, ett år senare, för att jag skulle få mina tassar på den. Hon fick min dublett av Thåström av mig.

Hon tyckte inte att den var så bra. Eller, hon kände sig pressad av den. Jag kan förstå tankesättet. Det är nog inte bara ringrost efter en lång julhelg som gjort mitt skrivande på sistone så långsamt. Jag filade på en liten notis i 45 minuter häromdagen. Och meningen innan tvingades jag ändra på precis nu. Min omständliga stil vill gärna mynna ut i passivt anförande. Sådant (som jag ju egentligen redan visste) har jag nu börjat rensa ut. Det blir mycket bättre, det måste jag säga. Men än så länge bara i det yrkesmässiga skrivandet. Dessa hjärnspyor vill jag skriva utan att behöva tänka. Det måste komma av sig själv om det ska komma. Det är därför jag vill fila in det så att det kommar automatiskt. Vad man än skriver.

Och varje gång blir det alldeles för långt.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: