Vinkeln

9 12 2005

Jag har blivit varse ett förunderligt fenomen. Mina trådlösa datorattiraljer förefaller mig känsliga för vinkeln. Just det. Vinkeln. Nu ligger det till så, förstår ni, att min datormackapär står placerad under en loftsäng. Sagda loftsäng stabiliseras av horisontella stolpar vilka tvingar mig att gå en omväg då jag plägar att lämna min nedsuttna datorstol för att, tja, till exempel röka under köksfläkten. Eftersom jag har så förtvivlat svårt att slita mig från min datorskärm händer det ofta att jag vankar mellan kök och vardagsrum. Och ibland så skriver jag under tiden på mitt trådlösa tangentbord. Och fipplar med min trådlösa mus. Det är då det sällsamma inträffar att musen bara vill fungera stundtals och mitt tangentbord tappar bokstäver. Det händer aldrig då jag sitter där det är meningen att man ska sitta. Jag kan följdaktligen bara dra den slutsatsen att det hela är avhängigt min skrivarvinkel. Visst är det spännande?

En annan spännande sak är det roliga skvaller som går på sportredaktionen rörande den talangfulla fotbollsspelerskan som helt otippat bytt klubb. Ja, vi tyckte alla att det var hemskt konstigt att hon gjorde som hon gjorde. Tills ryktet dök upp och sade att hon minsann kommit fram till att hon nog gillade flickor bäst och därför fann det lägligt att passa på att ligga lågt på en ort långt borta från de bekanta, och den svårt macho lokala fotbollsprofilfadern. Ni bör naturligtvis ta det ryktet precis lika allvarligt som alla andra skvaller. Men lite kul var det i alla fall. Alla idrottsövergångar som sker av udda anledningar är roliga.

En sak som inte alls är roligt är dålig TV-reklam. På sistone har jag stört mig till vansinnets brant på usla TV-reklamuttal. Nu i veckan, till exempel, lockades ZTV-tittarna till en fotbollsmatch mellan Milan och, eh… Schalke fyra. Schalke fyra. Om man inte vet hur det uttalas så tycker vän av ordning att det kanske vore på sin plats att fråga lite försiktigt sådär. Eller fuska lätt och stanna efter Schalke. För att bespara oss våra blodtryckshöjningar. Nul Fier. The Ma-shee-nist har jag aldrig sett. The Machinist var däremot en ganska habil film som jag inte riktigt förstod. Jag tror att det hela beror på att de VET att vi hatar dom. De hurtiga TV-reklamrösterna. De har kommit underfund med det, att de är lika socialt spetälska som presentatörerna av ordleksprogrammen som går på förmiddagarna i varenda reklamfinansierade kanal. Men till skillnad från de olyckliga ordvrängarna är TV-reklampratarna anonyma. Det är därför helt riskfritt för dem att misshandla de engelska och tyska språken på ren jävelskap. Ja, så måste det vara.

Idag slutade Hanna. Min kollega sade upp sig med omedelbar verkan. Vilket är tråkigt, för jag gillade henne. Hon var den enda som höll sportredaktionens grabbighet hyfsat i schack. Det innebär dessutom att jag helt plötsligt åkt på arbetsschemat från helvetet. Om jag kommer att få hennes jobb låter jag vara osagt.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: