Rapport från Bokmässan

3 10 2005

Det kostar på att vila upp sig. Tre timmars sömn och en tung påfrestning för plånboken. Jag åkte till Göteborg för att träffa murvlorna och mingla på Bokmässan.

Lördagen var mest regn. God kycklingmiddag hemma hos Den Kloka med mycket relationsprat. Den Tystlåtna satsar japanskt i år. Vi glömde bort tiden lite. Sen Nivå. Jodå, mina sneakers godkändes av smakvakten i dörren. Dessförinnan hade en diskussion om raggrepliker urartat i ett vad. Vi var alla tvungna att starta en konversation med någon av det motsatta könet, utan raggreplik. Vi som aldrig raggar utan bara blir raggade på. Det gick fint, även om jag misslyckades med att finna tillfälle till att slå mig i slang med en dokusåpakändis (eller en dokusåpakändis dubbelgångare), eftersom jag vet att en bekant till mig var djupt förälskad i henne när det begav sig. Men hon smet med sina fnittrande tjejkompisar. Jag ville också smita när DJ:en sparkade igång ”Looking For Freedom” med David Hasselhoff. Det finns så mycket ondska i världen.

Å andra sidan blev jag själv raggad på, även om jag inte märkte så mycket av det just då. Det var först efteråt jag fick höra att snubben från Halmstad, som dök upp lite överallt där jag var under kvällen, hade frågat Den Tystlåtna tillräckligt mycket om mig för att hon skulle inse att det inte var henne han var intresserad av. Halv fyra kom vi i säng (var och en för sig, märk väl. Det där var ingen bra övergång.) och kvart över sju ringde klockan. Den Kloka skulle jobba på mässan.

Vi smög oss på henne på Barnens Torg. Ja, så att hon inte skulle komma av sig. Och vi blev smått imponerade. Det var som gjort för henne – kombinationen av barn och fysik. Vid lunchtid sprang jag på en gammal kursare. Hon som är min favoritskribent, eftersom hon som ingen annan kan skapa en närvarokänsla i en text. Tjock om magen igen, så jag förstår att hon har annat att tänka på än att förgylla världen med sina alster. Bredvid henne stod en kvinna med dreadlocks och en barnvagn. Det verkade som om de var bekanta. Men när jag såg vem det var blev jag så paff att jag inte kom mig för att fråga, tilltala henne, eller hämta kameran. Ja, ni som har sett Idol på TV vet vad jag pratar om, och förstår att det var stort. Det var Fittan sticker fram-tjejen!

Min svåger ringde mig och, efter att ha insinuerat något om hur ytterst märkligt det var att just jag befann mig på en bokmässa, berättade han om en kvinna han sett på TV, Mia Törnblom, och kunde jag inte se om jag hittade hennes bok till mässpris? Fem minuter senare stötte jag på henne hållandes låda i en monter. Vilken fantastisk människa. Jag blev förtjust direkt.

Passade på att hälsa på min chef från ifjol (när vi ändå är inne på dokusåpacelebriteter) och det tog en stund innan hon kunde placera mig. Fast jag minns ju själv hur olidligt stressigt det var att jobba där uppe. Efter en hel dag på mässan utvecklar man en viss intolerans mot folk som går långsamt, går i sick-sack, och som stannar mitt i en gång. Det var kul, det blev dyrt, men det är skönt att åka hem. Men först en fika med Den Kloka. Och så var det vardag igen.


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: