Om mitt nattliga QX-äventyr

20 09 2005

Jag är en rätt lynnig QX-medlem. Ditlockad av en vän som jag har blivit har jag ju egentligen ingen större mission med mitt medlemsskap annat än att ha ytterligare ett ställe att spotta ur mig mina hjärnspyor. Där inte alla, som kanske inte borde, kan läsa. Men ibland får jag för mig att jag borde aktivera mig lite, skaffa lite kontakter. Fast jag tröttnar så fort. En natt i förra veckan fann jag mig plötsligt svårt uttråkad av mina vanliga ställen och drabbades av en lust att aktivera mig lite här. Klubbar kanske kunde vara nåt för mig? Det har jag hört ska vara bra. Jag satte mig i arbete. Värsta klubborgien.

Jag började lista utbudet. Och började så sakteliga känna mig en smula offside. ”Extrema rövhoror”? Nja, förmodligen inget för mig. ”Pissa mig i käften”? Här började jag fundera på ifall klubbar verkligen var något för mig. För den skull kunde jag inte låta bli att försiktigt bläddra lite bland medlemmarna i nån klubb, vars namn jag inte minns, men vars medlemmar tycktes mer förtjusta i sädesvätska än andra. Tänk – de finns mitt ibland oss, for genom mitt oskuldsfulla huvud. Och vad kännetecknar egentligen någon som ägnar sig åt ”Adidassex”? Jag vågade inte fråga. Vid det laget kände jag mig så malplacerad att jag inte ens iddes anmäla mig bland de andra hockyfansen i klubben ”Färjestad”. Jag var allt för upptagen med att försöka klura ut var Anki och Pytte-klubben hörde hemma bland alla anala intresseklubbar. Kanske känner jag mig tillräckligt hemma här någon gång för att aktivt undersöka möjligheten att underlätta dylika aktiviteter någon gång i framtiden, men inte just nu. Och förresten är jag ju straight så det kanske inte ens är meningen att jag ska försöka.

Nå, till sist hittade jag något lite som föll mig i smaken. Buffy såklart. Underbara The Smiths. Och – appropå anal kärlek – Oz. Och vem vet. Om en månad eller två kanske den stora aktivitetsnerven i mig vaknar igen och jag rent av får för mig att läsa lite, och gud förbjude, skriva nånting i grupperna jag nyss medlemmat mig i. Men jag kan inte lova nånting.

För övrigt väcktes jag ur min skönhetssömn av sportchefen i morse. Jag är tillbaka. Fast bara så länge min f d kollega är sjuk. Jag kan inte klaga på timingen. Det räckte med tre dagar hemma för att jag skulle börja klättra på väggarna. Var min legendariska lathet från forna dagar tagit vägen vet jag inte, men ärligt talat är jag inte så våldsamt sugen på att ta reda på det heller.


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: