Var det bara hösten som kom?

14 09 2005

Bara tre dagar utan jobb, och jag har redan förvandlats till en bekväm slusk. Jag skyller på min förkylning som aldrig verkar ge med sig. Jag behövde komma ur huset idag, så jag ringde sportchefen och bokade in det där utvärderingssamtalet som vi aldrig hann med. Det kändes som om vi var ganska överens. Det har ju gått ganska bra det här. Och jag har haft roligt. Bara jag insåg att jag inte är någon färdig journalist så. Jo, det var ju lite så i början. Mitt självkritiska jag nöjde sig inte med att försöka skriva journalistisk, utan skulle ha plats för min inre stilist också. Det blev naturligtvis rena soppan. Bättre nu. Redan till helgen är jag tillbaka som inhoppare igen. Hedersuppdraget på söndag. Toppfotbollen.

När jag hade ångan uppe passade jag på att leta upp datagruppen för att undersöka möjligheten att göra arbetsprover i pdf. Jodå, det fanns ett arkiv för sånt. Sen cyklade jag hem och ringde kvällstidningen. Om de inte hör av sig till mig, så får välan jag kontakta dom. På torsdag ska jag dit.
– Ta med dig arbetsprover som visar varför du är en fantastisk redigerare, sade hon.
Heh.

Min nyvunna ledighet har jag annars ägnat åt att bli osams med folk. Det är viktigt att ha en spännande hobby. Jo. Det var något som hade gnagt i mig. Varför skrev Björnkvinnan det där om Långe Mannen? Jag förstår att ni bara är vänner, och jag vet att jag inte har någon rätt att ställa några krav på dig. Men det betyder inte att jag vill höra om sånt. I andrahand. För jag vet ju att 1) du inte är en sån som skulle råka skriva något sånt av misstag och 2) är ordentligt svartsjuk själv så fort jag pratar om andra tjejer. Och nej, det är inte sättet jag säger det på. Jag tog tjuren vid hornen.

OK, ni är vänner. Han är förtjust i dig. Jag har förstått att det är många som är det redan. Du är svältfödd på närhet. Du får göra vad du vill, sade jag, men jag vill inte höra om det. Vad jag inte sa var att du sjunker på min prioriteringslista när du berättar om såna saker. Eller att jag inte har någonstans att skriva om oss.
Och det var nog då jag insåg att jag inte kan ha ett förhållande med dig, om det nu skulle bli så, så länge som du bor på där, där ni alla bor så tätt inpå varandra. Och jag vet fortfarande inte den egentliga anledningen till att du blev sur.


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: