Börje and I

12 09 2005

Vi var på damallsvenskan i lördags, Hanna och jag. Vi hängde i fjäskrummet i halvtid, så att jag fick ta för mig från läskbordet och för guds skull fick i mig lite vätska för min hemska förkylning. Jag har aldrig sett hennes mammiga sida förut. Det var då hon plötsligt stelnade till, sånär som på det breda infantila leende som klöv hennes ansikte. Det tog en stund innan jag förstod, innan jag såg honom. Det var Börje! Stort.

Men idag är jag arbetslös igen. Konstig känsla. Jag har ingen aning om vad jag ska göra nu. Men pliktskyldigast hasade jag iväg min dödligt förkylda kropp till arbetsförmedlingen. Bara för att upptäcka att det inte var någon hemma på Af Kultur. Där är de så ovana vid besök att man måste ringa på för att överhuvud taget bli insläppt. Det blev jag inte. Men en hjälpsam herre på ordinarie kontoret anmälde mig snabbt och utan knot. Stackars satar som tvingas att köa halva måndagen. Ibland är det skönt att vara ”kulturarbetare”. Jag ringde upp Hasse senare. Han ryckte på axlarna och lovade att skicka lite papper för mig att fylla i. ”Komma hit? Nej, det är väl inte nödvändigt.

Och på väg hem stötte jag på en gammal kollega från vardera ett av mina tidigare jobb inom loppet av en minut. En dalmas och en tjeck. Undrar vad det betyder.

Sportchefen bekräftade det jag hoppats och misstänkt. Ingen fastanställd var ett dugg intresserad av vikariatet på Åsikter. Så nu är frågan om det ses som en fördel eller nackdel att moderera ett större diskussionsforum på internet.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: