Lusta och omklädningsrum

19 07 2005

TT skickar dolda satanistiska meddelanden till mig. Hur ska man annars förklara att ett tydligt uppochnedvänt kors framträdde då jag slumpmässigt markerade en textsnutt i deras text om den allsvenska matchen mellan Kalmar och Elfsborg? Det kanske inte ens tillhör kuriositeterna, för när jag upplyste mina kollegor om saken så reagerade de med en axelryckning.

Jag lunchade med min kollega H idag (om man nu kan kalla det lunch när den intas klockan sju på kvällen?) och hon delade med sig av sina känslor inför och under hennes debut i herrarnas omklädningsrum. Vilket var underhållande. Hon berättade att hon försökt fixera blicken vid en bestämd punkt. (Nej, inte DEN punkten!) Men den stackars tjeckiske debutanten i bortalaget verkade så nervös att hon erbjöd sig att vända sig om. (Vilket inte fungerade så bra, eftersom andra sidan innebar tio nakna män.) Tydligen var situationen mer genant för spelarna än för henne. Inte som i ett hockeyomklädningsrum. Det är väl ganska ont om kvinnliga sportjournalister, antar jag. Eller så stämde hennes teori om den förlägna stämningen; ”De var så unga att bara deras mamma sett dem nakna förut.”

Och när jag kom hem strax före midnatt hade min söta bibliotekarie stannat uppe för att få berätta för mig om sin senaste, och hittills knäppaste, sommardate. (Det är så svårt att hålla reda på alla hennes leksaker att jag inte ens tänker försöka guida er, kära läsare.) Tydligen hade snubben, som hon först hade en spontan – och alldeles underbar, om man får tro henne – baddejt med mitt i förra veckan, och därefter kände starkt tvivel inför efter några SMS-missförstånd, dykit upp spontant hemma hos henne på väg hem från helgens äventyr för att deklamera William Blake-lyrik och bjuda vitt vin med räkor. Plus något lite extra. Tja, vem kan klandra honom. Min söta bibliotekarie kan verkligen vara oemotståndlig när hon vill. Men kontentan av hennes vilda sommaräventyr (eller snarare att jag fått finna mig i att agera åhörare och rådgivare ur det manliga perspektivet, som varande före detta intim vän) är att mitt liv plötsligt känns så trist och händelsefattigt. Oh well.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: