En dag i Ivan Denisovitjs liv

24 03 2005

Det finns många tråkiga jobb i världen. Och jag har haft flera av dom. Mitt nuvarande kommer ganska högt upp på listan. Ja, i vanliga fall är det ganska OK, men den senaste veckan har jag, mot min vilja, förflyttats till en mörkare och ondare del av den stora lagerbyggnaden utanför ett köpcentrum. Här är cynismen och bitterheten häpnadsväckande, och bara den här veckan har tre personer sagt upp sig. Inte för att de hittat något bättre, utan helt enkelt därför att de inte stod ut längre.

Här kan det hända att man ombeds att plocka ner en stor pall full av kartonger, och sen packa upp en ny pall på samma sätt, med samma kartonger. Ibland för att det var nåt fel på pallen, ibland därför att firman får några kronor extra betalt om de sätter på en annan typ av etiketter på varje kartong. Det är obegripligt tråkigt. Och inte blir det bättre av att kartongerna innehåller underbara gyllene drycker. Ens törst växer. En dresserad apa skulle klara av mitt nuvarande jobb. Men när jag berättar det för min chef låtsas han inte höra. Om man ska hitta någon ljuspunkt i den tillvaron så är det kanske att musiken som man utsätts för här oftast är uthärdlig, till skillnad från hur det ligger till på andra avdelningar här. Och tycker man att medelålders män som, med inlevelse, sjunger med i Eddie Meduzas ”Fisdisco” är det roligaste som finns, så kanske man rentav kan komma att trivas här.

Igår uppdagades det att konkurrenternas inhyrda as, påsken till ära, försetts med påskägg, fyllda med allsköns smaskigt snask. Något vi inhyrda as minsann inte fått. Detta var för mycket för min kollega Fotbollsspelaren som inledde en längre stunds orerade om konkurrentinhyrdaasens äggs innehåll. ”Där fanns Plopp!”, väste han lätt upphetsad. ”Och vingummi! Och Plopp! Fan, vad gott det vore med en Plopp nu! Jag tänker inte jobba en minut till förän snålovarna fixat fram en Plopp!” Efter att ha tjurat en stund, krävde han visshet. Han kontaktade beslutsamt huvudkontoret per telefon och avkrävde chefen på ett besked om hur det låg till med våra påskäggsprivilegier. En handlingens man, i sanning. Jo, idag fick vi också påskägg. De innehöll inga Plopp. Däremot innehöll de små billiga fruktkolor. Fotbollsspelaren blev mycket ledsen och besviken över detta och krossade sitt ägg mot en vägg.

Men det som fascinerat mig allra mest den här veckan är det email jag hittade i brevlådan tidigare idag, som tackar för visat intresse men tyvärr måste meddela att jag inte längre är aktuell för det jobb som jag nu har haft i en dryg månad. På något sätt är jag inte det minsta förvånad. Röran är total. Igår kväll fick jag ett telefonsamtal av en av konsultcheferna klockan 22:45 – nytt rekord – i vilket jag upplystes om något jag redan visste. Just den konsultchefen är dock en av de få vettiga personerna på mitt företag, och han bad faktiskt om ursäkt för det inträffade idag.

Vad mera är, vi har fått en tidstillsyningsman, à la Magnus Härenstam i den gamla långfilmen ”Tuppen”. Tidstillsyningsmannens var tidigare anställd på samma bemanningsföretag som jag, och var placerad på det lager där vi håller hus. Därefter fick han sparken, och jobbade ett tag kvar som anställd av lagret. Numera har han startat eget och är på lagret som inhyrd av bemanningsföretaget. Det är fullkomligt logiskt för de som jobbar här. Tidstillsyningsmannens syfte är en smula diffust, men jag antar att en av hans uppgifter är att se till så att bemanningsföretagets as jobbar snabbare än konkurrentasen. Det är oklart huruvida arbetsmoralen kommer att mätas, eller om det ens har lagts fram några teorier om hur man mäter negativa tal.

På väg hem från jobbet idag passade jag på att fråga tidstillsyningsmannen om han visste något om mina utsikter att åter förflyttas till den andra delen av lagret, eftersom den jag befinner mig på för tillfället får mig att sakta dö inombords. Ja, det är möjligt att jag använde formuleringen ”suger arsel”, men andemeningen är ändå densamma. Jag fick inget svar. Glad påsk! Fast någon ledighet för mig lär det inte bli tal om. De närmsta två dagarna är uppbokade på tidningen, bland annat kommer jag att missa fotbollens VM-kval på lördag eftersom jag kommer att sitta i mellansveriges trängsta elitishockeyhall (utgår jag ifrån) i Arboga istället. Och jag ger mig fan på telefonen kommer attt ringa för att övertala mig att jobba söndag och måndag för bemanningsföretaget, nu när jag deklarerat mig otillgänglig fredag, lördag. För så funkar världen. Jag kommer naturligtvis att acceptera när de ringer, med tankarna på den lön två raka söndagars jobb kommer att ge.

Annonser

Åtgärder

Information

2 responses

16 05 2009
Hur Google fick mig att minnas märkliga män från det förflutna « En ond plats

[…] skola om mig till journalist. Ja, det var minsann ännu värre än min tid som lagerarbetare på Systembolagets centrallager, för att ge lite perspektiv. Bland mina olycksbröder på kommunens trälager fanns en märklig […]

12 12 2010
Vi jubilerar! « En ond plats

[…] En dag i Ivan Denisovitj liv (Mars 2005) En skakande och helt sanningsenlig redogörelse för min tid på Systembolagets centrallager utanför Örebro. Senare samma höst skulle jag, under lyckligare omständigheter, som vikarierande sportjournalist intervjua Fotbollsspelaren i hans egenskap av vänsterback i Rynninge IK, Jag är lite nyfiken på hur det har gått med hans fotbollskarriär, men jag minns inte riktigt vad han heter. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: