En försenad betraktelse över en tillvaro i flyttkartonger

31 01 2005

Jag som hade tänkt att fira mitt nygamla ensamboende med att gå omkring naken så mycket som bara är möjligt! Nu kommer jag istället ha en målare här hemma i grisottan. I en vecka. Eftersom köket är fullt med lösa prylar så har jag inte brytt mig om att släpa ner köksbordet eller några stolar. Ett problem, förstås. Jag får inta min frukost ståendes vid fönsterbrädan. Ja, affärerna hade inte ens öppnat i morse när målaren tvingade mig upp ur sängvärmen.

Sängen, ja. Loftsängen jag övertog av de förra hyresgästerna var betydligt större i verkligheten än vad den var i mitt huvud. Dessutom är den hög. Eller om det är taket som är lågt? Ska man ha sex i den lär man få ha det försiktigt. Stötte på ett par elektriker jag druckit öl med för länge sen medan jag stod och väntade på att ICA skulle öppna. Jag får vänja mig vid att titta på folk på gatorna igen. Här kan man ju faktiskt stöta på folk man känner. Sen gick jag, för en gångs skull, glad i hågen till arbetsförmedlingen. En fördel med att vara kulturarbetare är att det aldrig är någon kö. De har gott om tid för mig.

Att återupptäcka mitt gamla Örebro tog inte lång tid. Lätt uttråkad hamnade jag istället bland dagstidningarna på stadsbiblioteket, tillsammans med en psykiskt sjuk dam som frekvent utstötte obscena stönaden. Pittoreskt på nåt sätt. Jag har en förmåga att stöta på udda existenser varje gång jag är på stadsbiblioteket. Inga Hugo Ball-fans idag dock. Sen lunch på BK med TT, nyfiken som jag var på vilken typ av projekt han kunde tänkas ha på gång denna vecka. Stockholm. ”Nu får det vara nog”, berättar han. ”Jag ska jobba en vecka till sen skiter jag i det!” Det är samma ramsa som jag har hört i tre års tid nu. Senast skulle flytten visst gå till Barcelona. ”Här finns det ju fan inga jobb!” Det saknas inte planer, men ändå står han kvar och stampar på samma ställe. Vidlyftiga planer, och märkliga blind dates. Och en stunds underhållning för mig. Men jag hoppas att jag aldrig blir likadan.

Hemma igen, och en ny obehaglig överaskning. Visserligen en som jag borde ha kunnat räknat ut om jag haft tankarna med mig. Alla eluttag och telefonjack i vardagsrummet är förstås bortplockade. Lyckligtvis har jag skarvsladd nog för att kunna springa bort till elverket med i en nödsituation. Och här sitter jag nu, i en brokig sladd- och möbelhög, mitt i vardagsrummet, och dricker mitt kaffe ur ett gammalt ölglas. Kaffemuggarna är tryggt nerpackade i nåt förråd nånstans. Men orka leta innan jag kan börja möblera på riktigt.

Och var är locken till mina kastruller? Dörrmattan? Mitt diskställ? Saker som man inte saknar förrän man behöver dom. Men inte orkar lägga pengar på när man befinner sig i efter-studie-glappet. Räckte det inte med att ni inte ens fann det värt besväret att städa efter er? Äcklon!

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: