Elegi

12 12 2004

Det jag kommer sakna mest är nog att kunna sitta i flera timmar, mitt på dagen, på något café och bara snacka skit utan att behöva bekymra mig om klockan eller diverse yrkesmässiga antaganden. Eller att faktiskt kunna ha stimulerande konversationer om vad som helst, med folk som vet vad de pratar om och som inte bara upprepar något de har läst i Expressen eller hört Leffe på jobbet säga. Att studera är i sanning underskattat. Men snart är det alltså slut. Vemodigt.

I övrigt har jag drabbats av tråkighet. Jag har blivit tråkig, känns det som. Tråkigheten yttrar sig i en abstrakt känsla av att jag helt enkelt inte är så rolig att vara omkring som jag borde vara. Eller har varit. Min vän som är sociolog, och därmed tillhör de med allra minst kunskaper om social samvaro, skulle förmodligen säga något i stil med att man bör träna sig i social samvaro, på samma sätt som man kan träna i sig i en mängd andra företeelser. Sedan skulle han göra en utläggning om hur det mänskliga minnet är så konstruerat att dåliga saker har en tendens att förträngas medan de roliga sakerna stannar kvar. Emedan uttryck som ”det var minsann bättre förr” annars inte skulle slå rot i det kollektiva medvetandet. Vad mera är hade han slängt in ett eljest, och ett antal medelst, och själva diskussionen skulle förmodligen få mig att glömma bort själva tråkigheten. Se där – ännu en utbildningens synergieffekt!

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: