Förklaring

19 06 2004

Varje gång jag lyssnar på Everybody’s Talking med Harry Nilson går mina tankar ofelbart till långa bussresor, landskap som susar förbi i hiskelig fart, nya spännande upplevelser, nedgångna överväxta stationsbyggnader och drömmar om ett nytt och bättre liv. Därför händer det sig ofta att jag nynnar på den låten lite för mig själv varje gång jag åker långfärdsbuss. (Av någon anledning fungerar det inte alls på samma sätt när jag åker tåg – så märkligt!) Då låtsas jag att jag är en ung Jon Voight i Midnight Cowboypå väg mot en vacker ny värld. Jag har flera gånger tänkt att jag ska spela in ett kassettband med bara Everybody’s Talking och inspelad tystnad däremellan, så att Harry Nilson i mina hörlurar kan utgöra soundtracket till min resa. Så tänker jag ibland.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: