Det är inte bara i Norge det händer grejor. Även min semester är inne i en rätt intensiv fas nu. Mer om detta senare – under tiden tycker jag att vi alla tar en tyst minut och kontemplerar lite över några av den här bloggens oavsiktliga läsare:
Klara? Bra. Då ska jag fundera ut något vettigt att säga om hestformade brödkavlar i Glenn Spoves anal så ses vi senare, när jag har bitit den andre Glenn.
Sedan i måndags är jag stationerad i Blekinge tillsammans med Messa och Sexet. Det kan ju låta ganska trevligt, och det är det också även om toalettens placering bredvid den enda lämpliga sminkspegeln gör det till en smärre vetenskap att tömma tarmen. Man vill ju ogärna bajsa med någon utanför dörren. Det är inte trevligt för någon inblandad. Särskilt inte som jag är nykter för första gången sedan i måndags nu.
Jag har lärt mig en del om kvastboll, samt fått röven betygsatt av Fräulein C. Den fick godkänt. (Jag försökte bildgoogla på kvastboll men fick upp bilder på apor som slickar varandra i stjärten. Som tydligen har postats av mig.) Annars är det stora problemet i staun att Messa måste hinna träffa så många som möjligt av sina gamla kompisar. Vilket fick till följd att vi hängde på ärevördiga engelska puben Fox & Anchor mellan halv 1 och halv 7 i går, medan sällskapet med jämna mellanrum byttes ut. I dag har jag dock fått ledigt eftersom Tour de France med stor sannolikhet kommer att avgöras i eftermiddag i närheten av Col Agneil. Det får baske mig (höhö) se till att göra det, ity morgondagen ska vi spendera i Köpenhamn som jag misstänker har lite sämre möjligheter till konstant kontakt med min Tour-app.
I år håller vi på den baskiska bergsgeten Samuel Sanchez i Euskadistallet - rasistisk diskriminering the good way.
(Och appropå googlingar: WTF? Skärp er för fan!)
Morfars... vadförnåt?
Den nya thairestaurangen runt hörnet som vi har spanat in håller måttet. Förutom att den röda pepparn gjorde delar av min läpp förlamad en stund när vi avnjöt den på den prunkande ballen. Till på köpet har det dykt upp en bagare, också runt hörnet, med öppet på lördagmorgnar. Jag vill härmed förvarna om en viss risk för småfascistiskt självgoda blogginlägg om hur fasansfullt trevligt vi har det inom en nära framtid.
Ballprunk, cirka två veckor.
Långhelgen i Karlskrona är över, och nu väntar söndagsångesten, blott en dag försenad. Efter ett par dagars hejdlöst nöjeskrökande, shoppande och parmiddagande kände vi att vi behövde tagga ner en smula. Så vi tog bilen upp i skogen och erfor rafflande historier om forna dansbanor och tittade storögt på inplanterade dammkräftor hemma hos Messas förfäder.
En liten täppa för framtiden?
På vägen dit shoppade vi skor. Jodå, snart kommer Stockholmshipsters vallfärda till Nävrasko i Nävragöl på det att även de må bära lika balla skodon som jag. Sen matade vi lammen. Och bondsonen i mig skäms en smula över att ha komplimenterat en tacka för hennes fina pung. Men till mitt försvar var hennes juver faktiskt misstänkt lik en hängig pung.
Där... i en stimmig skog av liv och rörelse möttes våra blickar. Det sa bara bäää.
Sen kom måndagen, och vad är väl ett bättre sätt att fira långhelgens sista dag än att ställa klockan kriminellt tidigt? Det mesta. Lik förbannat tog vi gryningsfärjan ut i skärgården.
Typisk Karlskronavy.
Vid Ytterskär dök det plötsligt upp ett rådjur mitt ute på öppet vatten. Inge förstod varför. Kanske var det ute efter det smarriga paketet yoghurt som också simmade omkring i krokarna.
Skåden min fotograftalang!
Det enda man kan önska sig nu är 3½ dags regn och kyla så att det blir någon mening med att jobba igen.
I detta nu är jag lite svettig på ryggen. Det är jag för att jag just har tagit min lunchpromenad och för att det är varmt igen. Jag noterar detta enbart för att jag nyligen kommit tillbaka från fyra veckors semester under vilka det regnade sammanlagt i cirka en timme. De övriga timmarna var det soligt. Under veckan efter min semester regnade det konstant, med undantag för två dagar. Nämligen på helgen, då jag var ledig. Så, som sagt, jag nämner detta enbart för att gnida in det i dem som väntade med sin semester.
Inga namn.
Jag har inte haft en sammanhängande sommarsemester sedan 1999. I år var det dags, och lämpligt nog har temperaturen knappt krupit under 20 grader en enda gång på de senaste fyra veckorna. I morgon återgår jag till vardagen, faktiskt hyfsat utvilad. Därmed inte sagt att jag ser fram emot det jättemycket (men Messa kanske gör det, hon är ledig en månad till).
Vackert var det i alla fall inte.
Jag var cool i vinterviken, i Karlskrona och på Ålandsfärjan. Andra praktiserar finska rycket, jag kör med finska flirten.
Jag köpte nya solglasögon och hängde på Medis, och blev kompis med humlan Henrik Dorsin i Vintrosa.
Utsikt över vatten i Aspudden, Gnesta (ofrivilligt), och tillsammans med Spökplumpen på väg till Fjäderholmarna.
Omoralen var aldrig långt borta.
Vi stalkade Edward Blom och började upptäcka en mystisk tyggroda (förmodligen Leonard) runtom i Gröndal.
Lillasyster Telly fyllde 30 vilket gav storasyster Messa lite ångest. Vi var förstås där. Ständigt denna sol.
...och sen var det lite mer omoral. Och blåbärskosken.
Messas semesterhobby i år var klassiska mutton chops.
Så var det. Med lite tur kanske jag kan vara lite ledig till julen igen…
Sena öl.
Långväga besökare.
Båt.
Fjäderholmar.
Bad.
Rosévin.
Thaimat.
Tröttma.
Och sol, ständigt sol.
Jävla semester att ta slut.
28 grader varmt igen. Vi försmäktar. Att ligga är inte att tänka på, trots att sambon slutat med kläder och återigen börjat prata porr.
Det återstår inte mer än en vecka på min semester, varför ett tillstånd av lätt panik har uppstått. Vi måste bada. Vi måste grilla. Vi måste förtära stora mängder maltdrycker. Men allt har inte gått som smort. Bara timmar efter att Sexet klagat över att nånting petat på henne i badsjön – förmodligen ett lik, trodde hon – tvingades räddningstjänsten fiska upp ett lik. Precis där.
Och när vi inbjöd lösa internetbekantskaper till eftermiddagsöl i går kväll kom ingen. Vilket förstås inte hindrade oss från att dricka ganska många kalla ändå. Undertecknad blev en smula skitfull, men det var sambon som fontänkräktes. För att hon ”druckit för mycket vatten”. Jojo. Semesterångesten blev dessutom avgjort större av att min sommarvikarie Kjell Gren dök upp på Medis och berättade skakande historier om övertid och annan galenskap. Hålla på med riktiga nyheter på sommaren – vart är världen på väg?
Å andra sidan har jag äntligen hunnit ta itu med livsviktig litteratur. Just det, jag har äntligen orkat plöja igenom Siewert Öholms skjutjärnsjournalistiska porträtt av Livets ord-ikonen Ulf Ekman: Pastor Ulf. Ulf bloggar här, om ni undrade. Och till nästa soldag har jag redan lagt fram Ian Wachtmeisters självbiografi Rebellerna – en historiebok, som jag utgår från är minst lika episk och träffsäker. (Och om någon, fullt förståeligt, ifrågasätter varför jag lägger mina surt förvärvade på dylik litteratur så kan jag lugna er med att det är redaktionens recensionsex som jag har förbarmat mig över.)
Men i dag finns det gott hopp för både svalka och regn, så jag badade enbart för att bli av med baksmällan, medan flickorna – alltid lika uppmärksamma – misstänker att vi stötte på ingen mindre än 30+ nere i Vinterviken i en typ blågrön t-shirt men utan hår. Fortsättning följer eventuellt.
Nu sjunger sambon gamla Simon & Garfunkeldängor med rullande r redan före frukost. Det måste betyda att det är dags att åka söderut.
Home - where the fiskmås' playing
Plötsligt svek sommaren. Tunga moln låg över hufvudstaden i morse, och jag såg framför mig regn, ymnigt FM-ande och kanske rentav en etapp Tour de France. Jag såg fel. Solen kom tillbaka, vin och nån sorts mat packades i en liten väska, Sexet ringdes in och picknick arrangerades. Sen välte jag i vattnet, stalkade Jake the Snake och blev sedan själv stalkad. På det hela taget en medelgod semesterdag.
Jag HALKADE, okej?
Efter 18 dagars konstant underhållning tar fotbolls-VM nu paus i ett par dagar. Vilket naturligtvis även det fina vädret gör. Vi ”firar” detta med att, likt en stor del av hufvudstaden, gå på Fotografiska. Fast vi gör det med Tant Gaffla, på blixtbesök från Göteborg. Och i och med att jag skriver detta kommer det att dröja cirka fem minuter innan min kära sambo ber mig ta bort detta avslöjande innan ”vissa” ser det och blir skitavis och också vill följa med. Ty en del av min sambos kompisar är fortfarande fjortisar i hjärtat.
Senaste kommentarer