Utrensning

Det där otäcka vi pratade om skulle kunna hända, det har hänt nu. Stor var sorgen när Kjell Gren och Blondie bad om en ny dos agnetasjödinismer till frukosten häromdagen och det visade sig att jag blivit utrensad. Ratad. Bortkastad. Agneta har tagit bort mig från sin Facebookvänlista. Ledorden i tillvaron som tidigare fått dem att skrika om nåd och märkliga tortyrmetoder är dem nu förvägrade. Och det rådde förstämning. Sedan hånade de mig för att hon dumpat mig och spekulerade i om, och i så fall hur länge, hon varit mig på spåren, om hon avslöjat mig som den smutsige smygskrattare jag varit. Det får vi kanske aldrig veta.

Det kommer förstås att kännas tomt. Renons på självklara ”visdomar”. Men jag har förtröstan i att det här bara är ett sätt för tillvaron att säga mig att det nu är dags att gå vidare, att hitta styrka på andra sätt. Jag önskar förstås att jag hade sparat på mig ett arkiv av djupsinnigheter medan tid fanns, men det som är gjort kan inte göras ogjort. Jag måste vända blad och gå vidare. Åren med Agneta är förbi.

Därför säger jag farväl till den här tiden med ett blogginlägg om ett möte med Agneta som jag av en slump (och med slump menar jag att jag målmedvetet letade efter det) råkade ramla över:
Det lyste om Agneta. Så mycket vackrare än för 20 år sen (hon var vacker redan då)… för hon hade släppt sin mask. Det fanns inga barriärer och filter i vägen, utan hon vågade visa sig naken. 

Utan Agneta är vi förvisso nakna. Gå i frid!

Agnetasjödinismens död

Det är i sanning en sorglig tid för oss som behöver – nej, kräver – dagliga visdomsord, inre lugn och självklara sanningar som inte blir mindre självklara av att de upprepas. Ty ”Agneta” (som alltså egentligen heter något helt annat), min Facebookvän, kommer inte längre att förgylla allas våra morgnar med sina små godbitar för högläsning. Så här skriver hon:

Drar ner på Facebookandet till förmån för eftertanke, inre reflektion och ”tomtid” som jag kommit på att jag har för lite av i mitt liv! /…/Kram till er alla vänner!♥

Till åminne av att man inte saknar kon innan båset är tomt så bjuder jag på några Av ”Agnetas” Agnetasjödinismer, som jag av en händelse samlade i urval under en vintervecka. Andas lugnt och sätt er bekvämt för här kommer de:

Att ha socialt mod är att visa sig för andra… inte bara kroppen, utan även själen, vilket är en betydligt större utmaning!

Alla dessa ord… som sköldar för att dölja den innersta rädslan. Så effektiva att använda mot omgivningen, så effektiva att lura sig själv med… Att kasta sig in i och möta de STORA till synes svåra frågorna, då det egentligen är de SMÅ som ingen märker som sitter där och gnager!

Härliga måndag! Trött, javisst… men energipåfylld efter en härlig helg! Gott att veta att det är en högst levande måndag, först på jobbet sen privat… Skrynkla insida och boosta utsida!

”Människan kan inte göra om sig utan att det smärtar. För hon är både skulptören och marmorn.” (Alexis Carrell) Våra fel och brister är som marmorn skulptören vill mejsla bort. Att se hela klumpen och vilken form som går att få fram ger oss möjligheter att forma oss till dem vi vill vara! Men det är slitsamt att hugga i marmor…

Mysig bubblande glad känsla i magen då jag kryper till kojs nu… Disken tar jag i morrn… Härligt att vara lite slarvig! :O)

Kom snart åter, ”Agneta”.

Djup. Innerlighet. Andlighet.