Knappt hade jag återhämtat mig från lördagen förrän det bjöds till årlig julfesten. Med mindre bävan än vanligt denna gång, eftersom det nästan inte finns några singlar kvar på redaktionen. Vi abonnerade Wijnjas ost och vinkällare som, lite otippat, bjöd på skaldjursbuffé. Jag är ingen vän av skaldjur, eftersom de är skitätande bottendjur, havets råttor, men fick ändå i mig ett par humrar. Samt den där roquefortosten som, enligt den långa föreläsningen om varje osts ursprung vi fick oss till livs innan ätandet satte i gång, smakar bajs ihop med rödvin. Och ja, jag kan bekräfta att den smakar bajs ihop med rödvin.
Eftersom kvällen även extraknäckte som 40-årsfest för en av våra tidningar dracks det bubbel hela kvällen. Bubbel är lurigt eftersom det är svårt att veta var ens gräns går. Inte som öl, när man vet att den där fjortonde pinten kommer att kosta dagen efter. Mycket riktigt var det gott om slagna hjältar i förmiddags. Hur det såg ut på morgonen vet jag inte eftersom jag vaknade klockan sju och genast mindes att vi spritmutat Chefredaktören att ge oss en timmes sovmorgon, varför jag stängde av väckarklockan och sov i tre timmar till. Samma chefredaktör som inte fick komma in på Kvarnen när det var dags för efterfest och började morgonen med att avnjuta tomteparad på lågstadieskola. Sådant sätter onekligen saker i rätt perspektiv.
Jag vet inte riktigt hur kvällen slutade heller, men uppenbarligen hade Gubbstern och Big Red tutat i mig en massa konstigheter, för annars vet jag verkligen inte hur det kom sig att jag tydligen raglat ner bredvid sambon framåt småtimmarna och bestämt hävdat att jag är redo nu. Att jag inte längre skräms av tanken på att skaffa barn. Vilket ju är ljug av värsta slag – jag är fortfarande skräckslagen. Men det har inte hindrat sambon från att håna mig hårt och elakt hela kvällen. Julfester kräver sin tribut.
Senaste kommentarer