Döden döden!

Allt jag skulle göra var att bära en platta danska öl från Solna centrum hem till lägenheten, med anledning av en dansktemad inflyttningsfest. Men vad som hände i stället var att jag konfronterades med min egen dödlighet. För hur kan en platta öl plötsligt ha blivit så tung? I min glada ungdom släpade man ju runt på en ölplatta var och varannan helg. Helt utan ryggproblem eller stora svårigheter att torka sig i röven efteråt. Eller minns jag helt fel? Är det mer öl i burkarna nuförtiden? Jag förstår ingenting. Och det är meningen att jag ska köpa en till i morgon. Jag vill inte!

Tolv kilo?

Enligt WordPress är detta mitt 999:e blogginlägg. Nästa är alltså det tusende. Det känns som om jag borde göra något speciellt av det tusende inlägget, men vad? Förslag? Önskemål? (Men jag vill betona att förslag som på något sätt har anknytning till Claes Månssonsk nakenhet kommer att ignoreras.)

Där blir det nej. Där blir det bestämt nej.

Terminalpatienten

Terminal. Smaka på ordet. Doftar det hopp och ljuv framtid? Det gör det inte. Och i dag har jag ordinerats terminalglasögon. Jag är officiellt en farbror. Och det blev inte direkt bättre av att optikern försökte muntra upp mig med glada tillrop i stil med när du blir äldre kommer du att behöva speciella läsglasögon också!

Är det så här det ska vara nu? VA?

Rosa gullesambobloggen

Under helgen har min flickvän varit på besök och tillsammans har vi gjort en fruktansvärd upptäkt. Vi har blivit gamla. Jätte. Okej att vi båda var lite slitna i torsdags kväll och gick till sängs omedelbart, då hon genomlidit två antällningsintervjuer inför vilka hon var i det närmaste katatonisk av nervositet, och jag jobbat inte mindre än fyra dagar i rad! Men vi har somnat i soffan varje kväll. Vi är så fruktansvärt gamla.

I lördags skiljdes jag från några tusingar under en effektiv shoppingrunda på Söder, sedan mötte vi upp Kexet på en sportpub. Kexet var lite jobbig. Hon är i min ålder, jättesnygg och oförklarligt singel, trots att hon – detta är min högst personliga uppfattning – inte skulle spotta på en drängakuk om den kom i hennes väg. Därför var hon förstås omåttligt avis på att vi hade stött på självaste Färjan-Håkan på Medis tidigare under dagen. (Att hon gärna vill hooka upp med någon som Färjan-Håkan kan kanske vara en delförklaring på singelmysteriet?)

Därefter nästan krävde hon en ingående beskrivning av en gemensam bekants penis. Jag är inte riktigt säker på varför jag förväntas ha ingående kunskaper om dennes slemspett, men jag vägrade ändå stoiskt att yppa något i ärendet, trots starka påtryckningar. Ska jag prata kuk försöker jag alltid styra in samtalet på min egen. Ännu jobbigare blev det i tunnelbanan då hon blev alldeles hemsk och oanständig. (Nej, men ärligt talat. Du, stackars kille, som råkade hamna emellan oss – vi är inte förtappade sexualbrottslingar på rymmen, jag lovar. Vi bara skojade.)

En annan gullig sak som min flickvän gör är att hon sjunger godnattvisor för mig i sängen, i vilka hon byter ut ord i  texterna till gamla örhängen mot betydligt mer stjärtrelaterade ord.

Jag menar, vilken kille skulle inte falla för en sån flicka?

När hände detta?

Jag var en rebell. Jag vägrade värnplikt, spottade på etablissemanget och odlade uppkäftiga polisonger. Och nu sitter jag här med en liten laptopplatta i knät för att undvika att grilla min pung, i förhoppningen om att i framtiden föröka mig. Vad gick snett?

Pungpansar från IKEA, 149 kronor. Gubbe på köpet.

Dagens bloggtips: Åsa Jinder är även författare. Om nu någon skulle tvivla.