Foto: TV4

Det blekingska samlaget var lite mindre avtändande, kanske tack vare sina maritima inslag:
- Älskling, du är lika hård som varvsmuren, som Rosenbom, när du har vart hos mig så känns det som om hela flottans pojkar varit här och spekat!
- Åh, du är lika blöt som Östersjön. Tjurkö och Sturkö är så stora och fasta!

Och när pojken borstade tänderna sent på kvällen var hon där vid hans sida.
- Ooh, yeah! Pump it! Harder! Take it all the way down. Yeaah! Mmm. Deep down your throat.

Detta fortgick i några dagar och fick till följd att pojken blev väldigt medveten om sitt kroppspråk. Nervös rentav. Tills det en dag slutade. Porr var inte längre ett språk som talades i deras hem. Det var bara borta, borta likt en vind.

Och ingen låtsades om att det någonsin hade hänt.

Ben & Jerry's Fairly nuts

Det kom till min kännedom alltför sent att de gamla hippiesarna Ben och Jerry själva besökte huvudstaden för några veckor sedan för att lansera sin senaste juvel. Men nu är den i alla fall här – Ben & Jerry’s Fairly nuts, och den är god, den är sannerligen något att trösta sig med efter debaclet med sorbetglassarna i höstas (som folk fortfarande googlar sig helt galna efter – därav denna konsumenthjälpsinsats). Tänk er Caramel chew chew, men byt ut de små ploppiga chokladsnaskbitarna mot mandelnöt så får du Fairly nuts. Jag gillar den förstnämnda bäst, men denna variant har potential att bli en ny tvåa.

Som vanligt ljuger kvällstidningarna när dom skriver: Jimmy Nordin berättar allt om FYLLE-skandalen.
Faktum var att jag berättade nästan ingenting. Men i denna biografi – som startar när ja hittar en kula i farsans skrubb vid åtta års ålder – finns ALLT.
Följ min osminkade väg fram till min näst sista tävling – EM i Göteborg. Allt om krisen bara ett par månader innan.
Jag risar och rosar och du som är nyfiken på vem jag verkligen är får veta ALLT. Du får avslöjanden som ingen annan än jag vet om. Men snart vet du !!! Denna bok är den nakna sanningen om Jimmy Nordin.

"20:- Rabatt När du handlar på Snusanikotinfritt.se Rabattkod: boken (*vid order över 150 kr)"

Döm om min oförställda glädje när jag sprang på denna lilla pärla i en obskyr bokaffär i Gamla stan i helgen. För 20 kronor visserligen, men jag ansåg den vara värd sitt pris.

Jag behöver förstås inte redogöra för bakgrunden till den kryptiska titeln. Alla har förstås fortfarande löpsedlarna från sommaren 2006 på näthinnan. Hur skulle världen kunna glömma en händelse av sådan magnitud? Och, ja – Jimmy berättar verkligen hela sanningen om FYLLE-skandalen. Här är den: Jimmy var skitfull. Så full faktiskt att han inte riktigt minns vad som hände, och följaktligen finns det inte så mycket han kan berätta. Ät DET – kvällstidningar!

Men bara för att jag har berättat det rafflande slutet betyder inte att man inte bör ge sig i kast med detta alternativa stycke litteratur, för det är – som baksidestexten redan skvallrar om – sannerligen en upplevelse. Nu är Jimmy Nordin kulstötare i första hand, inte författare, så det vore orättvist att recensera plottens uppbyggnad, eller snarare brist på detsamma. Vad man däremot kan stanna kvar vid är Jimmys härliga språkbruk. Där han är noga med att finurligt leka med ord i varje stycke, och gärna tala direkt till läsaren:
Här försöker jag likt en grönsaksförsäljare med nystruket förkläde sälja mina idémässiga varor ur en ”flätad videkorg” för att tala lite Hoola Band Ola-språk. Kommer ni förresten ihåg den gamla ordleken varför får inte jag binda Mats när Hoola Band Ola? Mycket lustigt eller hur? /../ Det gäller att ”gilla läget” som Sandvikensonen Tomas Ledin sjunger och inte bry sig alltför mycket. Man måste skaka av sig vattnet från sin gåslika, spolformade kropp och gå vidare med högburet huvud. Det retar folk mest.

Jimmy kastar sin spolformade kropp vilt mellan ämnena och ordvitsarna, och lyckas, trots utfästelserna på baksidan, skickligt att undvika att ge läsaren någon djupare insikt i författarens person. Tråkigt, med tanke på den oräddhet med vilken Jimmy Nordin alltid kastat sig in i nya projekt.

Utöver avslöjandet att Jimmy minsann är en hejare på att fiska, några (eller åtminstone en) tokroliga anekdoter om de vilda tonåren, hans engagemang i Befolkningspartiet, och att han gillar DiLeva, så får vi aldrig lära känna Jimmy Nordin på djupet. Men jag misstänker att det beror mer på en språklig brist hos författaren snarare än en ovilja att bjuda på sig själv. Eftersom Jimmy är sig själv närmast ser han självklara orsakssamband där läsaren bara är förvirrad. Den verkliga anledningen till att Jimmy lämnar Gävle för Helsingborg efter att ha blivit avhånad för sina löneanspråk, till att SOK ska utläsas ”Sveriges Okompetenta Korkskallar”, eller vad som ledde till den där ”konstiga stämningen” som fick Jimmy att plötsligt lämna sin tränare, som i sin tur då  förvandlades till ”svansprydd och omåttligt hårig Luciferdjävul”, tycker jag inte riktigt att författaren lyckas klarlägga. Överhuvudtaget slås man av hur nära det är mellan Jimmys påståenden om hur det i själva verket är och anekdoter som bekräftar den raka motsatsen.

Men det Jimmy saknar i tydlighet tar han igen i oförutsägbarhet. Exempelvis ägnar han ett par sidor åt att detaljerat berätta om hur han, under en SM-tävling i styrkelyft, bajsar ner sig rejält. Bara för att avsluta med att dra läsaren vid näsan och förklara att det bara var ett lur. Särskilt besviken blev jag av kapitel 10: Mina bästa år då Ricky Bruch ville träna mig (som börjar med en ganska lång utläggning om hur Jimmy och kulstötarpolaren Sören Tallhem ger ut en julskiva med ”kulstötarmusik” - Ojojoj, var min första tanke. Ska jag bli skivartist efter alla år med skivstången?). Efter att självaste Ricky Bruch hållit låda om sin självbiografi Gladiatorns kamp – Dramat om sanningen bakom rubrikerna om en ännu levande legend per telefon kommer de överens om att Ricky ska hjälpa Jimmy med kulstötarträningen. Så Jimmy släpar med sig Sören Tallhem till Blentarp (där Ricky bor) bara för att finna att Ricky inte är hemma! Ett fruktansvärt antiklimax.

Foto: Aftonbladet

Den här boken låter sig inte rankas efter en vanlig betygsskala. I stället ger jag det sista ordet till den suspekta signaturen ”LGN”, som kan eller inte kan vara en förkortning för Jimmy Nordins pappa Lars-Göran Nordin, som i en kommentar till en text om Lars Keplers bok Hypnotisören skriver:
Hypnotisören är en bra bok…Men jag måste bara dela med mig när det gäller boktips. Jag har nyss läst Jimmy Nordins bok Fram till EM-Skandalen. En memoar/biografi som var fantastiskt bra. Rolig och intressant läsning. Jag rek denna bok till alla som vill läsa och skatta och njuta.

Det hände sig, när världen stod på gränsen till fullt världskrig, att den unge flygarhjälten Charles A Lindbergh, tillfrågades att ställa upp som isolationistiskt kandidat i det amerikanska presidentvalet. Han tackade nej. När Philip Roth leker med sin och Amerikas historia i Konspirationen mot Amerika tackar han ja. Och vinner stort. Ur den nioårige Philips perspektiv får vi vara med om några omskakande månader i Newark i en alternativ verklighet där USA höll sig utanför det andra världskriget under ett mer och mer fascistiskt styre.

Man kan ha åsikter om realismen i den politiska historieskrivningen – jag köper den rakt av, hur kan man göra annat efter åtta år av Bushstyre? Men behållningen i boken är ändå huvudpersonens, vår allvetande berättarpojkes, upplevelser, och författarens berättarskicklighet.

Nej, det här ska inte bli någon bokblogg, men då och då stöter man på något som är lite bättre än vanligt, och då vore det ju gnidet av mig att inte dela med mig av det. För det här är riktigt bra skit. Läs’n! Om inte annat för att om några år för första gången kunna säga att du faktiskt hade läst det årets nobelpristagare i litteratur redan.

Så döm om min bottenlösa förtvivlan när det ni visar sig att dagens klassiska femmil från Kollen är allt annat än klassisk. Den är en masstart. Världen är ond – det torde nu vara bevisat. Det ryktas nu om att norrmännen håller på att sätta ihop en kommission som ska rösta om huruvida detta är ett brott mot mänskligheten eller inte.

Så i dag skiter jag i Kollen och följer med flickvännen till en annan ond plats: Gamla stan. Om jag inte återkommer, hämnas min död.

Fler uppdateringar följer inom kort.

Lägg märke till hatten. Hatten!

Keep them coming!

Det är märkligt att vi får nånting gjort.

- Skicka en gubbe som visar hur man gör bara, så blir det åka av.

Nästa etta på knuff

Spänningen är lidlig.

Jag har fortfarande sportlov. Läs nåt annat, vettja.

Ett tag trodde jag att min flickvän led av någon sorts personlighetsklyvning eller schizofreni, ty det var så märkligt att hon aldrig tycktes minnas dessa nattliga påhopp gentemot min person. Tills det slog mig – det kan ta ett tag innan saker sjunker in i min tjocka skalle – att hon talat i sömnen. Att hon automatiskt grymtat på rätt ställe när jag pratat, vaknat till en skvätt, och då irriterat sig å det grövsta på mig såsom varande den som stört hennes allra käraste sysselsättning – sovandet. Jo, hon är förvisso en drömflicka.

Jag har haft funderingar på att spela in hennes grova utbrott, men misstänker att detta bara kommer att leda till mer av detsamma. Så jag härdar ut.

Hotfulla ord har slungats i min riktning. Kaniner riskerar att kokas. Ty jag tycks ha fått mig en stalker.

Det hela började i förmiddags. Helt oskyldig och tämligen lätt i sinn återkom jag till mitt skrivbord efter ett möte. Och fann något ytterst besynnerligt. Där låg en lapp. En bizarr lapp. En lapp som signalerade ohälsa och tråkighet. Det var en svartsjukelapp. Och den var uppenbarligen riktad till mig.

Den onda lappen

Och jag, jag förstod ingenting. Jag kände inte ens igen namnet på den person vars sjuka svartsjuka någon funnit det mödan värt att varna mig för. (Det var alltså inte Marie I Växeln, som sambon omedelbart började spekulera i). Men spännande och lite pirrigt är det. Är min tid kanske räknad?

Det vara banne mig det finaste jag har sett sen jag konfirmerades.