Flim Springfield

En bra grej med att kalla sig journalist är alla gratissaker man kan roffa åt sig. Mitt allra första "skarpa" murveluppdrag var att skriva för en tidning vid Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Och ska man skriva om författare – allra helst samhällsorienterade sådana – måste man researcha. Och ska man tala på bokmässan har man sannolikt en ny bok att marknadsföra. Alltså tar man sin telefon och ringer upp förlaget i fråga och ber att få gratisexemplar av böckerna i fråga. Visserligen måste man så småningom jobba för saken också, men det är gjort på några dagar. Böckerna däremot står fortfarande kvar i bokhyllan.

 

Jag ska inte jobba på Stockholms Filmfestival, men har ändå lyckats tillskansa mig två medlemskort och ett antal biljetter till årets evenemang. Det är möjligt att vi sponsrar festivalen eller nåt, men det är inte det viktiga. Det viktiga är att gratis är gott. Nu återstår bara det hårda jobbet att pussla ihop nån sorts program. Här är de 13 filmer som jag helst vill se:

Sean Penns Into the Wild

Live!, om en udda reality show

Rocket Science, som vann regissörspriset på Sundance

Interview, av självaste Steve Buscemi

Bröderna Coens No Country For Old Men

Paranoid Park, av Gus van Sant

REC, en spansk skräckis i Blair Witch-stil

Room 205, dansk skräckfilm

The Ten, bizarr episodfilm baserad på tio guds bud

Autumn Ball, svart estnisk samhällshumor

Manufactoring Dissent, en dokumentär om Michael Moore

The War On Democracy, av ingen mindre än John Pilger

och miljödokumentären I elfte timmen

 

Jag hoppas kunna/hinna se åtminstone fyra-fem av dem. Tips? Kommentarer?

”Jag är beredd att klä av mig naken för att få komma till tals”

Sagt av en kvinnlig badringsmotståndare i veckan. Så här i efterhand känns det lite dumt att vi inte testade äktheten i hennes löfte. Så många såna förslag får man ju nu inte under sin livstid. Annars har jag långhelg sedan i går, och följaktligen just ingenting att rapportera om. På grund av strejkvarslet gjorde vi veckans tidning på tre dagar istället för de vanliga fyra. Men strejken avblåstes direkt – jävla mesar – och vi fick ta ledigt utan att behöva ta politisk ställning. Och det är ju inte lika kul.

 

Hösten har kommit och är ordentligt höstig på en gång. Det betyder vanligtvis att både fåglarna och jag måste lämna våra bon och leta nya häckningsplatser, och så även i år. Såvida jag inte lyckas förhandla fram en rimlig ekonomisk lösning. Men det kommer jag förmodligen inte göra. 1 november behöver jag en ny barre. Tips? Helst vill jag ha en en tvåa i innerstan med stor balle och inbyggd vacker flicka, men under rådande förhållanden duger nästan vad som helst.  

 

Så jag sa till Conny Nimmersjö…

…att jag jag tyckte att han var bra, att det var naket och stämningsfullt och att Pe tyckte att det var "sådär". Då log han generat. Det var nämligen han som var det där exet Pe ville se (även om uppbrottet tycks ha varit av Klorin, klorin – skrubba ren och fin-arten). Vi hade gått för att se Ringvägsfestivalen – åtta korta spelningar på fyra pubar längs en gata med dåligt rykte. Men vi beslöt oss för att gå direkt till sista stället för att prata om krångliga relationer, konsten, universum och allting och, vilket skulle visa sig senare, dricka alldeles för många öl och röka alldeles för många cigaretter. Och även om inga självklara sanningar uppenbarade sig var det mycket trevligt och jag har saknat att puba. Jag borde göra det oftare.

 

I morse när jag svalt min bakfylle-Ipren slog det mig att det bara är fem dagar kvar till midsommar och jag har inga som helst planer för denna gemytliga högtid. Det blir inget Varberg då halva murvelstyrkan är bortresta och att åka till Örebro för en ickeavancerad fest känns inte heller lockande. Dessutom kommer det säkert att regna. Det är så jävla orättvist.

Nationaldag schmationaldag

Jag hade egentligen tänkt gå hem från jobbet redan vid femtiden igår och göra nåt i solen, men fann mig i stället vid elvatiden drickandes vin i Vasaparken i stort popsnöresällskap. Hur funkar sånt egentligen? Varför blir det så?

 

Det började med ett spånmöte. Sånt brukar vara kul. Vi har ju en ganska kreativ redaktion och sommarens tunna tidningar måste fyllas med nåt. Jag kommer att bli mycket besviken om inte Hitta tysken blir en återkommande läsartävling. Över huvudtaget kan man säga att andras fönedring lätt blir ett tema under dylika sessioner.

 

Sen bjöd firman på mat. Vi traskade i vad som kändes som en evighet upp till borgen på Gärdet för en rejäl biffstek och ett knippe öl. Någon kom på idén att göra en krogrecension på stället nu när vi ändå var där och betygen började flyga runt bordet. De uppfriskande ärliga servitriserna (Vad det är för sås? Jag har inte en jävla aning.) måste ha noterat när fotograf-A plockade fram objektivet och började ta närbilder på beaindränkta stekar för efter ett tag kom kocken/ägaren ut och ville muta oss med sin nya hallonsorbetdessert. Ja, han använde sig faktiskt av ordet muta. Det var stort. Det kan ha varit min första muta. Fast det betydde ju förstås att vi inte kunde skriva om stället. Nu i alla fall. Men gott var det.

 

Sen kom verkligheten på besök. Jag hade förträngt det lite, men nu är det faktiskt snart dags för skarpt läge för mig. Chefen tog upp det lite i förbigående under middagen: "…och jag hade ju ingen lust att berätta för mina gamla klasskompisar om att jag hade knarkat i Asien i två år. Haha. Förresten Ron, ledsen att jag måste prata jobb nu, men det är ju faktiskt bara ett par veckor kvar innan K går på semester och du blir nattchef. Ni får se till att göra en ordentlig överlämning för jag vet inget om det ni gör – vi kommer att vara helt i dina händer." Hu. Vi får väl se hur det går…

 

Efter att J knorrat ganska länge över hur lång tid den Lilla matbiten visade sig ta så lät jag mig övertalas att följa med till Vasaparken, där vi såg till att dricka upp J:s bag in box. Sju stycken på tre liter, det borde väl funka? Vi är ju ändå lediga imorrn. Öh, ja. I dag. Hans kulturminnesmärkta bandspelare bjöd gammal Motown och stämningsfull Rufus Wainwrightish musik. Ända tills plötsligt en gammal Springsteen-dänga dök upp och hela det trendkänsliga indiepopgänget lyste upp. Det var faktiskt lite otippat.

 

Däremot satte jag stopp vid Pet Sounds Bar. Jag tror att jag är lite för gammal för att gå på krogen tre dagar av fem. Åtminstone tillsammans med 25-åriga tjejer. Även om det är sommar. Dessutom blir det så dyrt i längden att åka taxi. Östermalmspraktikanten (hon bor egentligen på Söder, men i min oerhörda fördomsfullhet förknippar jag hennes look kraftigt med Östermalm) berättade att hon är kompis med Söta Mösstjejen som jag spanade in förra våren på lokaltidningen men aldrig riktigt vågade flirta med. Hon har tydligen gått igenom båda kvällstidningarna nu och ska tillbaka till Närkeslätten i sommar. Det hade jag också kunnat göra om det inte vore för LAS och mitt nattchefsgig. Eh.

 

Tja. Jag gillar mitt jobb. Det måste jag säga. Även om inte varje tisdag ser ut som gårdagen.

 

Jag vill även passa på att påpeka att jag och FF faktiskt stötte på ingen mindre än hårdrockstrummisen, vivören och lebemannen Åke "Bedlam" Eriksson i helgen. Glöm aldrig Åke "Bedlam" Eriksson! Öh. Och Astrid Lindgrens kameltå också. Men den får ni gärna glömma. Faktum är att jag kräver det.

 

Det är hutlöst varmt i Stockholm idag. Jag borde kanske sätta mig i solen, men det känns lite meningslöst, ity jag blev så ohemult bränd i söndags att jag flagar till och med mellan tårna. Det skulle i så fall vara för att prova mina nyinköpta pungficksfillingar. De som skiljer ut själva paketet från resten av kroppen och därigenom håller det svalt och skönt och helt pungsvettsfritt. Och i kväll krossar krossar vi Island. Det är ju ändå nationaldagen.

Köping. Revisited

De började med Hallowed Be Thy Name, följt av Dead Skin Mask med Slayer, och lite senare självaste Eyes of A Stranger från Mindcrime. Man kan verkligen inte klaga på musiken på Pub Anchor. Den får det att kännas lite som en helt vanlig förfest med grabbarna. Om förfesten hålls på en väldigt trång och svettig plats och lämnar efter sig en dygnslång avdomning av trumhinnorna.

 

Men visst, bandet var också bra. Det var ju Sajko vi kommit för att se. Synd bara att jag av bara farten tydligen missade århundradets fotbollslandskamp. Med 3-0 efter 25 minuter kändes det riskfritt att skippa andra halvlek och puba istället. Smart drag. Och inte fick jag någon medkänsla av de icke fotbollsintresserade flickorna i sällskapet. Nejdå. De skrattade åt min smärta. Rått och hänsynslöst. Det är så jävla orättvist. Nu är jag sugen på att försöka skrapa fram en biljett till Islandsmatchen på onsdag istället.

 

Det laddades upp med tacos och groggar med FF och Bibliotekarien. Det finns före- och efterbilder. På ett säkert ställe. FF bytte kläder fem gånger, Bibliotekarien tre. Jag ingen gång. Jag trodde att jag var snygg redan från början. Men jag hade tydligen fel för lika rått och hänsynslöst som åt vår fotbollsmiss skrattades det åt varenda bild som jag råkade medverka i under kvällen. Jag kan inte annat än att börja misstänka att jag verkligen kommer från en annan del av Köping. Ophotogenique är en sak, men detta är ju löjligt!

 

Bakfull är jag dock icke. Men ändå lite ömklig och i behov av sällskap. Någon Uppsalaresa blev det inte. En pizza får trösta mig.

Ett dåligt omen

Man vaknar upp en morgon med en hemskhet i sitt bröst…

Det ligger ett oöppnat kuvert på köksbordet. Det är från hyresvärden, det är adresserat till Värdinnan och märkt "1 Prioritaire". Det är det andra brevet av den typen som har ramlat ner i lådan på två veckor. Det bekymrar mig. Jag vågar inte öppna det. Ety jag är övertygad om att det är en vräkningsorder. Bankstrulet förra månadsskiftet verkar att knutit ihop affären. Fan.

 

Det är inte ofta jag använder mig av uttrycket "jösses", men det kommer jag att göra nu. Jösses, vilken vecka jag har haft. Öl, fotboll, flickor, jobb, känslor och oväntade händelser. En dag i fåtöljen har underlättat, och i morgon kommer det murvlor. Så nu flyttar jag till Älvsjö över helgen.  

Nä, fy fan

Plötsligt blev jag väldigt, väldigt trött på informationssamhället. Cykla ska bli min nya grej. Cykla och laga mat.

Med lök i.

Visitor’s corner

OK, här är något som stör mig jättemycket. Som så ofta har jag roat mig med att kolla hänvisningsadresser i min bloggstatistik, men de senaste dagarna har det varit mer läskigt än skôj. Av någon märklig anledning är det en ansenlig mängd surfare som hamnar på den onda platsen genom att googla på den leende blondinen Carolina Gynning. I veckan hade någon velat förbättra sin Carolina Gynning-upplevelse genom att lägga till ordet naken.

 

Det är väl inte så konstigt, i och för sig, vi är alla mänskliga. Det obehagliga kom när jag, för skojs skull, följde länken – en googlesökning på Gynning +naken. Och jag är tvåa i listan! Vad i hela friden? Det är många bitar som faller på plats nu…

 

Jag låg på förstasidan bland sökresultaten även på nästa sökning jag kollade upp. Det var obehagligt av helt andra skäl. Sökorden var "jugoslaviska maffian 2007".

 

Den sista intressanta sökningen jag kollade upp placerade mig först på trettionde plats. Men här är det inte så mycket placeringen som förbluffar. Snarare sökorden. Hur tänker man när man gör den sökningen? Vad är det för information man behöver då? Och är det bråttom? Jag vet faktiskt inte vad jag ska tro. 

Please, don’t eat the yellow snow

Det ligger en boll kiss utanför min port. En nästan helt rund gul boll, stor som en apelsin. Antagligen har ett djur (får man hoppas) lättat sig där, varefter den gula bollen lösgjort sig från omgivande snö och blivit sin egen. En gul boll i en förort. Ibland är naturen för jävla äcklig.

 

Efter alldeles för få timmars sömn hade jag så ännu ett möte i klassisk Af Kultur-style. Min dialekt avslöjade mitt ursprung för min handledare omedelbart, och minsann om det inte skulle visa sig att vi båda gått i samma småskola. Inte illa, med tanke på att hålan vi båda kommer ifrån inte består av mer än ett par tusen människor och ligger 30 mil härifrån. Och, tja, det var väl ungefär det enda som avhandlades efter att hon gratulerat mig för det nya halvtidsjobbet. I pity the fools som tvingas gå till Af Regular.

 

Jag hann även med att köpa två av tre presenter på inköpslistan. Ett hyfsat facit får man ändå säga. Och den pensionerade bokhandlaren som tipsade mig om bok utlovade gott om Kapuscinski inom några veckor. Jag ska tydligen läsa en bok som heter Parfymen också. Minnesanteckning.

 

Kan inte den som brukar ta sig till bloggen genom att googla på "pungvälling" ge sig till känna, förresten? Jag är hemskt nyfiken (och har mina teorier).

Uppdatering: Låtar man inte vill få på hjärnan

Låt: För fet för ett fuck, Svullo & Electric Boys.
Utlösande faktor: T-shirt i stretchmaterial.
Tillfälle: Alltid fel.